Har fixat mitt kapitel så att det passar bättre ihop med Demandreds:
Kapitel Trettio
Av Demandred
Demandred gick långsamt genom koridårernan på Phorumet och undrade varför Ugglan hade kallat på honom.
När han kommer fram till Ugglans dör så går han in ytan att knacka som han har blivugt tillsagd och säger:
"Du sökte mig, Ugglan".
"Ah, äntligen är du här", svarar Ugglan.
"Vad är det?" Undrar Demandred.
"Jag har gjort undersökningar om varför det var Pepsi i den sell som Emil satt i innan han blev fri igen".
"Vad är det med de?".
"Nibelung såg det inte men jag gjorde, och jag kommer ihåg att det har funnits otroligt mycket Pepsi i omlopp på Phorumet de senaste dagarna.
Vad jag vill att du ska göra är att du ska hitta en bok som heter 'Pepsi magi på Phorumet' i arkivet, och du får inte ta några raster innan du hittat den förstått", svarar Ugglan.
"Ja, men vad ska du göra då?"
"Jag ska undersöka varför det finns så mycket Pepsi på Phorumet just nu".
40 minuter senare nere i Phorumets ariv står Demandred på Magi avdelningen som är den älsta delen av arkivet där inne i laburinten av bokhyllor.
"Gud, vad många böcker det finns inom området magi... Grod Formler, hmm kan vara intresant", säger han för sig själv.
Då uppenbarar sig Ugglan i en kropp av Pepsi, "Demandred, jag vill att du tar med dig 'Magi genom tiden', 'Elementärmagi' och 'Legendary Magic' också". och sen försviner han.
Kapitel Trettioett
Av Linn
Nu när pesiströmmen hade avtagit var det lättare att röra sig genom korridorerna, även om fötterna då och då fastnade i någon extra kladdig pepsifläck. Att släpa på en halvgalen profet gjorde inte det hela lättare. Silver svor tyst för sig själv men knogade vidare mot arkivet.
Det hade blivit underligt tyst i hela borgen. För tyst?
Dörren in till arkivet knarrade lite.
Hmpf, det här får vi göra något åt, tänkte Silver. Jag får be någon senare.
Arkivet var lika tyst som korridoren utanför. Eller var den det? Krigarflickan spetsade öronen och drog kniven. Var det någon där borta i hörnet?
Ugglan gick ut ur sitt rum och strosade runt i de otaliga korridorerna då plötsligt ett bländade blått ljus framträdde och mannen i kåpa ännu en gång framträdde. Han höjde händerna mot Ugglan och vrålade av ett mörkt, hemskt skratt. Ljust när han skulle röra vid honom slet Lord Uggla fram en burk cola och slängde den i ansiktet på gestalten. Han vrålade av smärta och flydde för sitt liv. Ugglan pustade ut och knallade vidare.
Han fortsatte sin planlösa promenad och hoppades att något intressant skulle dyka upp snart.
?Hum du dum, pum pum?, nynnade han medan han gick. ?Fy vad kladdigt här är!? utropade han sedan. ?Vem har kladdat ner så förfärligt?!?
När ingen svarade skakade han på huvudet och fortsatte gå. Varför HÄNDER det aldrig nåt? Tänkte han just som något drog tag i hans arm.
?Amph! Flph mmf!? ropade han. Han hade tänkt säga ?Aje! Släpp mig!? men handen för hans mun hindrade honom från att prata ordentligt.
När personen till sist lossade sitt grepp befann han sig inne på arkivet. Han tittade upp på kidnapparen.
?Kan du inte bara be mig att komma som vanligt folk?? sade han surt och glodde ilsket på flickan som trampade rastlöst.
?Och varför har du kniven framme?? frågade han med hög röst.
?Ssshh!?
?Aha!? utropade han utan att sänka rösten det minsta. ?Det är DU som håller på och ställer till oreda här!?
?Nej!? väste Silver till svar. ?Kan du vara lite tyst eller, jag måste visa dig en sak? Lord Uggla.? tillade hon när hon kom på vem det var hon talade till.
Flickan drog med honom bort till Propheten som satt i ett hörn och verkade ha en livlig diskussion angående trasmattor med väggen.
?Vad gör han här?? frågade Ugglan.
?Jag vet inte?, erkände Silver. ?Jag stötte på honom på vägen hit. Han började rabbla ur sig en massa rappakalja.?
?Rappakalja?? Lord Uggla höjde frågande på ett ögonbryn.
?Han sa att han fick en vision, men det lät absolut inte som något vettigt.?
?Kan du inte försöka komma ihåg vad han sa. Det kan ha varit något viktigt.?
Silver flinade.
?Du har med en flicka av Heretas barbarstam att göra. Vår magi är den enda i sitt slag??
?Ja ja?, avbröt Ugglan otåligt. Silver hade tendensen att bli lite FÖR självsäker ibland. ?Vad sa han??
?Jag spelade in alltihop,? flinade hon.
Hmm, ja, det var ju rätt smart, tänkte Lord Uggla, men sa inget högt.
Krigarflickan tryckte på en dold knapp på medaljongen runt halsen och vartenda ord Propheten hade sagt spelades upp: "KORRUPTIONEN SPRIDER SIG SOM PESTEN. PROBLEMET FINNS I TRÅDARNA MEN LÖSNINGEN FINNS ÄNNU ATT HITTA. FEM SKALL ÅTERUPPSTÅ. SEX SKA SÄTTA UT PÅ ETT UPPDRAG. FEM SKALL ÅTERVÄNDA. EN GALNING SKALL PÅ EN GALNINGS JAKT. FÖR ATT BEKÄMPA GALENSKAPEN SÅ MÅSTE MAN TILL GALENSKAPENS KÄLLA. DE MÖRKA SOM VILL STYRA ÄR STYRDA AV EN ANNAN. ALLA ÄR FÖRRÅDDA. TA ER I AKT, STORMEN ÄR HÄR."
?Tja, är det fantaregnet han menar så är det väl inte SÅ illa?, fnissade Silver.
Lord Uggla ryckte loss ena foten som hade fastnat i en kladdig pepsifläck.
?Jag måste gå.? sa han och vände på klacken.
?Nähä du!? utbrast krigarflickan och högg tag i hans mantel. ?Det är en sak till jag måste visa.?
Uppstudsiga unge, visste hon inte vem hon talade till! Lord Uggla var högst irriterad på hennes sätt att uppträda mot de äldre och klokare. Han hade god lust att vägra gå med, skälla ut henne och dramatiskt stega ut ur rummet, men nyfikenheten tog överhanden och han gick med henne.
Silver ledde Ugglan bort till ett annat hörn. När Lorden såg vad som låg där tappade han hakan totalt.
To Be Continued?