I brist på mycket annat att göra nu på kvällskvisten bestämde jag mig för att slå mig ner och skriva ett par rader.
Genom årtusende har vi människor haft behov av skrivtext samt någon form av underhållning i bokform, ofta benämnt som skönlitteratur nuförtiden. Cyklar en runda förbi biblioteket eller bokhandeln är ju inget ovanligt då man känner för att stilla sin läshunger. För att komma till punkt med vad jag vill ha ut av det inlägget är egentligen tvetydigt och har nog många synviklar. Dels denna tendens många här omkring har av att avsätta större delen av sitta läsande till fantasy. Har stundom funderat över vad detta begreppet innebär men känner ingen lust att ta upp det nu med tanke på hur många hetsiga diskussioner vi har haft om det. Vad jag hade i åtanke var mer åt ett annat håll. Varför har fler övergått till just denna genre? Kan det vara avsaknad av respekt för gamla böcker och visa det genom att läsa något nytt och vågat som går utanför gamla ramar och restriktioner? Kan det vara att många ser en djupare mening i just fantasy eller måhända är det helt enkelt mer underhållande än en bok med titeln "Passioner"? Får mig själv att minnas min ljuva barndom då jag "avnjöt" alla böcker jag mer eller tvingades läsa på grundskolan. Avskydde vartenda bok de prackade på mig och jag visste inte varför men så kom slutligen vändpunkten. "Trollkarlen från Övärlden" av Ursula K. LeGuin satte mer eller fart på mitt läsande. Efter bara ett halvår hade jag avverkat halva bokhyllan i biblioteket som innehöll ungdomsfantasy och jag gick på det tunga atelleriet i de vuxna hyllorna. Snart började även de sina och jag började på ny kula med att läsa om de flesta utav dem.
Ett begär kan man säga. Oftast vände jag och vred på vartenda uppgift jag hade i svenska och engelska så att jag kunde klämma in fantasy i den. (Borde väl luta åt vansinneshållet nu när jag blickar tillbaka.) Likväl gav det fina resultat. Vad jag funderar mest på här och vill uppmärksamma är att jag gick förbi stadierna med att bara läsa för nöjets blotta hänförelse, jag gjorde det till en livsstil i egen mening. Undrar ens om medeltida munkar kunde be mer än vad jag läste då.
Vi senare skede så försökte jag mig på andra former av litteratur. Kom på mig med att undra var drakarna och gubben med vita skägget tagit vägen hela tiden.
Kan det vara så att fantasy i slutänden blir mer än bara en njutning, ett begrepp som många härinne begagnar sig av? Jag tror i min egen mening att de har fel. Det kan gå steget längre. Dessvärre har tiden sin gång och intresset fallnar och jag har börjat ägna mig åt mer handfasta saker. Men en återblick gör jag vid tillfällen för att se om jag verkligen missat något om jag la av. Vet fortfarande inte om jag har gjort det. Svaret ligger troligtvis hos var och en som vill läsa.
MvH Nevyn