Angående mitt inlägg tidigare. Jag skrev att de var lyckliga i början men det är falskt.
Louise var garanterat inte lycklig, det märks tydligt i både boken och filmen.
Lestat skriver i sin bok, den andra boken i serien, att han förmodligen gjorde louise till sin följeslagare inte därför att han ville ha en följeslagare, utan därför att han ville ha ett samvete.
Dessutom var han förälskad i Louise (vilket får en att se med helt andra ögon på hans uppträdande i en vampyrs bekännelser - kärlek får folk att handla ologiskt. han gjorde claudia till vampyr, för att inte förlora Louise. det är så vackert...). Lestat är bisexuell, om någon undrar.
Dessutom var han skådespelare under den bohemiska eran i paris (moulin rouge) innan han blev vampyr. Han är yngsta sonen till en adelsman, rymde hemifrån när han var arton och for till paris. När han var tolv ville han bli munk, eller åtminstonde präst. Han hade en nära döden upplevelse när han var sjutton, och senare önskar han att han dött då, i den kalla vita snön, medan han ännu var en god själ...
ååå, så poetiskt.
Men alltså, så Louise var helt fel sorts person att göra till en vampyr, eftersom han är så tungsint.
Men det är Lestat också, eftersom han är så... passionerad. Enligt "vampyrlagarna" (det finns några fler regler än den som L och C så otrevligt får presenterade för sig på teatern) får inte passionerade eller talangfulla människor bli vampyrer, eftersom... de förmodligen skulle vara kanonbra på det, och sopa mattan med de gamla.
Lestat är en typsik mattsopare.
hur kom jag in på det här?