Dum-fnisse nissar :)
Här på forumet skriver vi en följetong tillsammans, kallad to be continued.
I verision ett fanns det dum-fnissar med som karaktärer.
Här ett urdrag på cirka 3/4 A4 sida som handla om fnissarna.
Kommer från vår berätelse (läs den, det här stycket är JÄTTEROLIGT).
HJältarna har gett sig ut på uppdrag att förgöra dolken av korkat plommonträ, rädda världen och besegra den onde Bal'sauron. Det är en parodi...
Kapitel Dumfnissarna.
"Då får ni väl ta och leta rätt på den sabla dolken själva då, men kom inte till mig när ni inte hittar den." Han fnyste förorättad och satte sig på en stubbe. De andra började ivrigt böka runt i mossan i jakt efter dolken av korkat plommon-träd.
Fyra timmar senare satte de sig uppgivet ner i gläntan för att hämta andan.
"Behöver ni hjälp nu?" frågade Landalf glatt, bara för att mötas av ett unisont fräst "Nej!" från de före detta paddorna. Efter att ha pustat ut några minuter förbredde sig de för att fortsätta leta. Plötsligt hördes ett hysteriskt fnissande. En kall kåre löpte ner för Lego-Klas` nacke. "Säg inte att..." han reste sig upp och såg sig skräckslaget omkring. Det var försent att hinna undan nu. Uppför en stubbe klättrade tre fots-långa (ca 90 cm) figurer insvepta i tyg trasor. De såg ut ungefär som människor, fast med potatisnäsor och kanintänder.
"B´över ni hjälp?" frågade den längsta av dem samtidigt samtidigt de två andra fnissande spjuverakigt och flinade mot Lego-Klas. Alven sjönk nedslaget ihop på stubben igen och begravde anisktet i händerna.
"Men Lego-Klas!" retades Langorn, "Inte kan du bli så upprörd över några dum-fnissar?".
"Vad är en dum-fnisse?" undrade Pirrin. Landalf förklarade:
"Det är en liten skogs varelse. Vanligen mycket fredliga men aningen korkade. De blir dock som galna när de känner doften av blod. Alver har lite svårt för dem." Landalf sneglade på Lego-Klas.
"De kanske har sett Dolken!" sa Edvin. "Har ni sett till någon dolk? Av korkat plommonträd?" Han tittade hoppfullt på dem. Den längre av de tre såg fundersam ut och kliade sig på hakan. En av de kortare ryckte honom i ärmen så att han böjde sig ner. En korts stunds viskande fick den långa att skina upp. Alla tre fnissade litegrann och skyndade fort ner i sin håla igen.
"Du ser?? sa Lego-Klas utan att ens titta upp.
"Äh, var inte så pessimistisk, de är ju på väg för att hämta den nu." Lego-Klas tittade upp mot Edvin. Sen skakade han på huvudet och begravde det än en gång i händerna. En högljudd fnissning vittnade om att dum-fnissarna var på väg upp igen. Den långe kom först och de två kortare kom efter släpamde på en liten säck. De stannade framför Bimbo och hällde ut en brun klump på marken framför henne. Hon böjde sig tveksamt ner för att plocka upp det, samtidigt som alla tre dum-fnissar nickade glatt. Hon plockade upp det med en grimas och synade det noga.
"Jag tror",,sa hon tveksamt efter en stund, "att det en gång kan ha varit ett plommon".
"P´mon!" fyllde dum-fnissarna i.
"B´nöning u?? undrade en av de kortare. Edvin förklarade medans Langorn roat iaktog honom. "Nej nej, det var en DOLK av KORKAT PLOMMONTRÄD som vi letar efter. Det här är bara ett plommon." Dum-fnissarna nickade förstående och skyndade ner i hålan igen. Efter ett tag kom de upp igen, denna gång med en kortare figur. Det måste vara ett dum-fniss barn, eller en krympling. Edvin tittade oförsående på dem.
"Kojkad!" förklarade en av de mellan långa och pekade på den nu kortaste, som börjat fnissat på ett oroväckande sätt.
"B´jöning nu?" Edvin suckade och plockade fram sin egen vanliga dolk för att visa.
"En DOLK leter vi efter. En sån HÄR." Den längste böjde sig ivrigt fram för att röra vid dolken.
"Auj!" skrek han till när han stack sig på eggen. Han höjde fingret så att de andra kunde se samtidigt som en ensam blod droppe trängde fram. I några sekunder betraktade de andra blod droppen med skräckblandad förtjusning, för att sedan börja skrika imponerande högt i falsett samtidigt som de rusade ner i hålan. Lego-Klas vaknade till.
"Kände de lukten av blod?!" vrålade han, samtidigt som han fick syn på Edvins dolk, "Fort, vi måste iväg!!!" Han började springa men kom inte långt förrän han stannade. Runt om i gläntan syntes nu en myriad av figurer. Det måste vara flera tusen tänkte Edvin samtidigt som han reste sig upp.
76 342 dum-fnissar betraktade sina offer. Flera högljudda bärserkar fnissningar började höras från dem....
?Oh, nej, vi är omringade!? skrek Langorn i sin förskräckelse.
?Men vänta lite, vad gör de nu för något?? undrade Edvin.
Sällskapet tittade förundrat på medan dum-fnissarna formade en perfekt cirkel runt dem och sedan satte sig ned för att stirra på sällskapet.
?Det ser inte bättre ut,? sade Landalf bittert, ?än att de bestämt sig för att stirra oss till döds.?
?Eh?stirra någon till döds?? undrade Pirrin, ?Hur femton kan man göra något sådant??
?Sjutton, heter det faktiskt,? sade Landalf, ?och har du någonsin suttit mitt i en cirkel med 76 342 dum-fnissar runt dig??
?Nä, det kan jag ju inte direkt påstå?
?Ja, egentligen fungerar det inte heller,? sade Landalf lite smått road trots den extrema situationen, "det är bara något de tror att kan fungera så de övar alltid på det så fort de får tillfälle.?
?Det lät nyss som om du var rädd för den här taktiken, och nu säger du att den inte fungerar?? sade Pirrin.
?Jo, men de är mäktigt jobbiga,? förklarade Landalf, ?de kan sitta sådär i flera veckor i sträck.?
?Men om vi har tur,? sade Bimbo, ?så kanske de tröttnar och inte orkar vara galna längre??
?Riktigt så lätt är det inte,? förklarade Lego-Klas, ?de kommer att bli så frustrerade att de blir än mer galna än förut om de inte lyckas.?
?Vad vi behöver nu är en plan,? sade Ridroh tyst, ?Någon som kommer på något??
?Kan inte Mysan flyga iväg med oss?? undrade Pirrin. ?Nej, hennes vingar krympte ju, det hade jag glömt.?
?Då återstår bara en sak:? sade Lego-Klas och förde handen till svärdsfästet, ?Vi får slå oss ut?
?Ursäkta mig,? sade Landalf, ?du kanske inte har märkt hur många de är??
?Men vi skulle få några med oss,? föreslog Lego-Klas ?Mysan kan spruta eld, Wilgot kan förvandla sig...?
?Nej, tyvärr, det kan jag inte,? sade Wilgot, ?Jag måste vara riktigt munter och dessutom så måste jag vilja bli förvandlad, och tänk om jag skadar er??
?Självklart ska du inte förvandla dig min lilla gosse,? sade Landalf skräckslaget, ?Dessutom så skulle inte striden tjäna något till.?
?Jag har en idé!? sade Vin-Rends och sken upp.
?Oh, nej?? sade Landalf med världens ynkligaste röst, ?Det här kommer inte att låta bra.?
Vin-Rends ignorerade kusinens gnäll och sade: ?Vi kan spela döda.?
?Är DET din plan?? undrade Langorn, ?det kan väl aldrig fungera??
?Vänta lite!? sade Landalf, ?Det kanske den gör trots allt! Min käre kusin, du är ett geni!?
Dum-fnissarnas ledare satt långt fram, i kanten av cirkeln, och stirrade på främlingarna.
?Den här gången ska vi lyckas,? sade han för sig själv.
Plötsligt föll fienden ihop i en hög på marken och slutade röra sig.
?Vakt!? beordrade ledaren, ?gå v?ram och se efter om de är döda.?
Vakten tvekade lite, men gick sedan fram och petade på dem. ?De?e okej, de?r döa.?
?Puh, det gick,? viskade Pirrin tyst till sällskapet så snart vakten avlägsnat sig. ?Vänta lite, vad gör de nu??
?Hmm?? sade Landalf, ?Tydligen samlar de på kvistar, ved kanske, men till vad??
?Mammas morötter!?, väste Langorn, ?De tänker kremera oss!?