Mmmm, så fort jag blir riktigt inspirerad.
I väntan på inspiration diktar jag, tecknar bilder eller skriver inledningar på dåliga sf-berättelser (det är jätteroligt, testa själv.)
Idag skrev jag två dikter.
Den ena skrev jag när jag cyklade, den andra när jag tittade på CSI.
Det antyder hur mycket omgivningen betyder när man skriver!!
Höstbild.
Höstlöv fladdrar i vinden,
Bruna, röda och gula.
Gröna blad fladdrar på träden.
Himlen har en blygrå färg,
Med spridda regnskurar.
En flicka cyklar sakta hemåt.
Hustrubarn.
Teckning från mitt hustrubarn,
I svart, vitt och rött.
Kalla, hårda ögon när
Hustrubarnet ger mig den.
Den visar? å, gud?
En kvinna blir slagen av en man.
Det är blod i alla hörnen.
Skuggorna är svarta siluetter.
Det kalla skenet från en neonlampa.
Med denna bild av mitt äktenskap,
Får jag igen för all min vrede, allt hat.
Med några få streck
på ett papper.