Om jag dog skulle jag inte vlja att någon åt upp mig, men det är av naturliga anledningar. Människans instinkter säger: "Jag vill inte hamna på ett fat".
Angående att äta andra människor så har jag ju uppfostrats till att inte äta andra: "Petter, har du ätit grannen igen? Fy skäms, nu får du utegångsförbud." Eller något sådant.
När det gäller i stort sätt intilligens befriade varelser från andra arter har jag inga skrupler. Jag skulle mycket väl kunna äta en katt, de är inte smartare, och har inte mer "själ" än en gris.
Jag skulle dock inte äta en hund. De har en väldigt stor "själ" och intilligens.
Ditt inlägg lät rätt agressivt, Eowyn.
MvH Jor