Jag skulle vilja veta vad ni tycker om denna dikt. Bakgrundshistorien till den är att personen som skrivit dikten just förlorat sin själsfrände, och tänker hämnas på den som dödat honom. Dikten är ett utdrag ur ett brev hon skrev innan hon försvinner från sin klan.
Hon är en krigare som tillber Natten i gudomlig aspekt.
Rött och vitt
Splittrad klinga
Lugnet lägger sig
Världen försvinner
Det sista han ser
Är tårar som glänser
Och han säger
"Vänta på mig"
Min sista tanke
Innan smärtan
Mitt sinne tar
Är att väntan
Att smärtan
Måste fördrivas
Vitt blir rött
Min dräkt i strid
Stjärnor glimmade
I vattnet vid mig
Syntes rött
Dimman kvar
En stor tystnad
Har fallit inom
En stor saknad
Gräver i mig
Drömmar om tider gångna
Är som gift i mina ådror
Hans blick värmde
Hans svärd i union
Med mina
Alltid med mig
Ett band av Natten skapat
Vi var en
Men två
Vi var ämnade
För dansen
För sången
För varandra
Såsom vinden runt berget
Såsom aftonen och stjärnorna
Blodet
Hans blod brann
Och mina kläder
min dräkt var röd
av hans
av mitt
av våra fienders blod
Det som tidigare
Lyst så vackert
Blev nu fult
Hans band till mig
Med ett osynligt svärd
Märktes hans bortgång
Och blodet, smärtan
Blod för blod
Smärta för smärta
Han återkommer
Men är ej här nu
Hämnd
Mjukt var ordet
vackert var ordet
Det sjöng i mig
Helad beger jag mig
Ingen ser mig gå
Nu säger jag adjö
Smärtfyllda liv
Efterlängtade förening
Han och jag för evigt
I Nattens famn