Jag tror på ett liv efter döden... I Philip Pullman style :)
Man dör, och ens kropp ruttnar, blir till jord och förenas med naturen, eller hur?
Jag tror att samma sak händer med själen... Man håller sig kanske kvar ett tag, som en kraftlös ande, döv, blind och utan någon möjlighet att påverka.
Sedan upplöses ens inre, ens tankar, själ, minne och personlighet, och blir ett med allt annat. (enligt vad jag tror alltså).
Om man har bra karma, får allting aningen bättre karma, har man dålig karma, förändras alla saker en piko del till det sämre (eller något).
Man ska därför sträva efter att bli lycklig, och försöka hjääpa alla olyckliga eller almänt dåligt karmatiska (OBS, karmatiska,inte karimatiska).
Enligt min personliga religion (alla borde ha en egen religion. att bara ta samma som någon annan har, eller helt strunta i det, är antagligen fegt *förlåt, förlåt, förlåt, jag menar i största allmänhet* eller självmordiskt - alla behöver en tro, förr eller senare - se bara på mr Pin och potatisen i "The truth" - vill ni sluta som honom?) är det därför självmordiskt att ha dödstraff. Att skicka olyckliga, desperata personer med dålig karma till döden *suckar*
min religion är verkligen emot det.
Har inget namn på min religion. Kallar den temporärt för "Ahr". Arbetsnamn, liksom...
Jag är knäpp...
Borde plugga till atomfysik provet, och här snackar jag teologi istället för att försöka greppa hur man skriver upp en formel för jonföreningar??
Ugha. Borde gå och plugga...
Ps. är det någon här som är riktigt duktig på joner, molekyler och sådana saker?
*virrig*