Neeeej... Har någon här läst... Ööö... kommer inte ihåg vad den heter, men en Heinlein bok utspelad iu framtiden, där folk lever i tusentals år, och därför inte får så *många* barn. Huvudpersonen är ett barn, och han har en åldersskillnad på 7000 år till den person som är kronologiskt närmast honom.... Han vandrar omkring för sig själv och leker själv. En dag upptäcker han en underjordisk, mycket gammal, soldriven tunnelbana som tar honom till jordens stisa stad, förutom den där han bor...
Den andra staden bebos av människor som lever *normalt länge*, och där träffar grabben en massa jämnåriga...
Nu när jag tänker efter var stad nr 2 bättre, så det vore kanske inte så bra om alla levde för evigt.
Men det är fortfarande sorgligt när någon dör.