WoT r0xx0r!
Nå, lite mer nyanserad får man kanske vara.
Bra saker med WoT:
Genomsolid bakgrundshistoria. AoL är en ganska cool idé (om än inte unik), och the Collapse/War of Power/Breaking är ganska snyggt motiverade. The Old Tongue värmer en lingvist som undertecknad i hjärtat, där märks det att RJ verkligen tänkt till.
Enormt antal referenser till mytologi.
Kort och gott: Hela Randland är välgjort!
Jag ÄLSKAR alla planteringar som förekommer, att man börjar undra över frågor i första boken som ännu inte besvarats eller som man knappt fått någon ledtråd till.
Karaktärerna. Får jag stryk nu? Visst är de irriterande, merparten av dem, men det är folk i allmänhet, tycker jag. Jag gillar skarpt hur de fortsätter att bete sig precis som de alltid gjort, trots att deras känslor om vad de gör är helt annorlunda än de var från början. (Nynaeve är bäst!)
Detaljer. Det kan bli lite irriterande med alla klädbeskrivningar efter ett tag men generellt sett funkar de alldeles utmärkt.
Det subjektiva perspektivet. Vad man ser och vet är verkligen vad personerna ser (Mat ser kvinnors tuttar, Elayne deras kläder, Nynaeve hur mycket de behöver sägas till).
Mindre bra saker med WoT:
Mellan LoC och PoD har det hänt lite för lite. WH börjar dock anta gamla takter, tycker jag, även om jag nog väntar tills jag läst CoT innan jag gör något definitivt uttalande.
Aaagh... Perrin är faktiskt den enda av karaktärerna jag tröttnat på, och det rejält. Kan inte han hitta Faile jävligt snabbt och bosätta sig någonstans med henne och sedan försvinna?