Pejgan, Christina: I fantasy är vardagen en aning sidsteppad. Något har hänt/händer som gör att tonåringen som känner sig fet och läskig (vilket i 99,99% är en rent subjektiv uppfattning; tonåringar är inte läskiga, egentligen är inga människor läskiga) glömmer sig, träder utanför sig själv och kan bekämpa problem som han/hon i sin läskighetsfas inte har en tanke på att bemöta. Här möts fantasy och verklighet, för också i verkligheten kan man ställa upp mot hemskheter som tvingar ut en ur sig själv. Men när man befinner sig mitt i vardagens deg, kan tillvaron bli för jävlig. Jag vet inte om berättelsens jag bygger sin förtvivlan på mer än just degen. Men hennes upplevelse är hemsk nog. Flickor kanske drabbas ännu hårdare av sånt här än pojkar.
Det kan bli en tuff berättelse, men kan du (Pejgan) hålla god litterär nivå och allmängiltighet så kan det bli något som många har utbyte av att läsa. Stenstil, inga onödiga utvikningar.