Terapisession? Beror på hur allvarlig du var med det där andra du skrev ... *hrm* Observera att ingen är mer begeistrad (eller kommer att bli mer begeistrad) över den omtalade boken än jag.
Jag vet i alla fall att jag inte skrev den för att visa upp någon originell kultur, några originella fantasivarelser eller någon originell magi. "Fantasydräkten" var ett redskap och inte en huvudorsak även om det funnits recensenter som suttit med en fantasifullometer i handen och mätt utslaget, och därtill haft det som enda mått.
Jag läste häromkvällen en saga för mina barn, "Stoppnålen" av H.C. ANdersen. Från början trodde jag att de nog inte skulle klara en Andersen-saga. (De är 3 respektive 5 år gamla och gamle H.C:s sagor var som bekant oerhört djupsinniga ibland, inte alls särskilt inriktade på barn faktiskt.) Men man måste ju försöka.
Men de satt - för ovanlighetens skull! - som tända ljus och tyckte att det var jättekul med en saga där små vardagsföremål får liv och pratar. Nog var han förunderlig, H.C. Istället för episka krig och förtrollade kungar gjorde han historier om nålar, snögubbar, ankungar och gamla skor. Det är ju faktiskt också att vara fantasifull.