Jag tänker minsann svara på inlägget. Först och främst vill jag säga att jag till stor del håller med. Svaret på första frågan kunde inte blivit bättre. Men jag läser numera inte fantsy för att fly verkligheten, utan snarare just för att fantasy är det som fascinerar mig mest; på något sätt är det helt enkelt inte som att läsa vilken roman eller deckare som helst. Jag vet dock att det där med verklighetsflykt stämmer till stor del, eftersom jag fortfarande går i grundskolan.
Nåja, så till andra frågan - där jag också tycker att du har helt rätt. Det värsta som finns är författare som skriver fantasy just för att det är fantasy de ska skriva. Jag skulle mycekt väl kunna tänka mig Hobbs och Pullmans böcker som "vanliga" romaner, helt utan fantasydrag. Jordan är däremot en väldigt "ren" fantasyberättare, och när jag läser WoT så kan jag helt enkelt inte tänka mig hans böcker som vanliga romaner. Hobbs 'The Farseer' är IMHO ett större mästerverk än Jordans någonsin kommer att bli, huvudsakligen för att Jordans böcker innehåller så mycket klyschor så att jag får lust att... ja... [censur, censur]
Jordan börjar IMHO kännas allt mer tunn ju fler böcker som kommer (jag skriver bara 'Jordan' för att nästan alla förknippar honom med WoT). Även om jag älskar high-fantasy så kändes det faktiskt som en befrielse att börja läsa The Farseer, som är betydligt mer mittemellan high- och low-fantasy (?).
Och förresten, det verkar som om det som man förut klassade som "fantasy" allt mer börjar dö ut. Det är allt färre berättelser (tycker jag det verkar som) som innehåller de "klassiska" fantasydragen, det vill säga de två olika världarna som det unga barnet ska färdas emellan genom någon magisk passage.
Hm, måste skynda mig i säng nu... =)
/Erik