"Det är allt färre berättelser (tycker jag det verkar som) som innehåller de "klassiska" fantasydragen, det vill säga de två olika världarna som det unga barnet ska färdas emellan genom någon magisk passage."
Hmm... Kommer bara på rak arm på en serie, nämligen Narnia. Vad jag vet så är detden enda som fyller det kravet och kan kallas klassisk, tror helt klart att jag har fel så snäpp mig gärna på näsan :).
Att läsa fantasy för att fly verkligheten kanske stämmer på mig, jag läser nästan bara sf, fantasy och böcker som bygger på en sann historia, fiction i "verklighetn" har aldrig lockat särskilt mycket.
Att det skriv så mycket episk fantasy tror jag kan bero på att många författare har Tolkien som måttstock, till större eller mindre del. Eftersom Tolkiens trilogi var en av de tidigaste stora fantasyromanerna och enligt många, mig själv inräknat, den bästa. Med Tolkiens böcker i bakhuvudet kan det vara svårt att börja skriva en fantasyroman om bonden Trasks liv på gården utan att föra in lite krydda av typen, kung i exil, arving till konungariket eller den utvalde.