Om man inte har kungen så får man hitta någon annan som kan göra hans jobb. (Opolitisk symbol och representant för landet, etc.) Jag bävar vid tanken på vad man då kan ta: någon tafatt skönhetsmiss som väljs för sitt utseendes skull, en korkad idrottsstjärna, någon "folkkär" dokusåpakändis eller någon politiker som inte bara ska kunna SITT jobb, utan också kunna flina vackert in i kameran och visa upp ett obefläckat familjeliv, allt enligt amerikanskt mönster.
Fantasykungar fyller en annan funktion. De är ju framför allt regenter. Sedan finns det där eviga tjatet om "den utvalde" som går igen i var och varannan historia. I verkligheten körde man med ursäker typ "guds nåde" men i fantasyvärlden får kungen åtminstone regelbundet bevisa sin gudomlighet för annars gills det inte. Och eftersom det är en saga och inte verklighet, så lyckas han ju med det.
Kungen på riktigt är en vanlig människa som har ett särskilt jobb. Ju mer jag ser av det amerikanska presidenteländet, desto bättre tycker jag om den svenska monarkin och parlamentarismen. Men det där med osänkbara generaldirektörer och hutlöst högavlönade EU-kommissionärer borde någon se över.