Karl-Johan: Som historiker måste jag protestera. Sverige har aldrig varit diktatur. Enväldet var bl a ett sätt att få bukt med en allt självsvåldigare högaristokrati. En koll i mer omfattande historieböcker rekommenderas för den intresserade. I övrigt tycker jag det verkar intressant att återgå till det gamla valkonungadömet. Tänk er de festliga ceremonierna vid Mora stenar var gång en ny kung är aktuell (nyval vart tionde år?). Vet ni förresten att Norge är ett valkungadöme? Och att det svenska kungadömet enbart vilar på en överenskommelse mellan huset Bernadotte och Sveriges riksdag? Sverige är alltså inte ett riktigt arvrike och att barnen följer pappan/mamman i spåren är inte helt ovanligt i storföretagen eller politiken heller. Vad gäller demokrati har vi kanske nått så långt det går att nå därvidlag i ett modernt samhälle. Och jag tycker nog att det finns värre demokratiska brister (som dessutom tycks bli förvärrade) än att det sitter en kung på en tron och som inte ens får ha egna åsikter (kungen, alltså, inte tronen). Det senare innebär inte att jag vill ha mer makt åt kungen (eller för den delen, åt en eventuell "demokratisk" president). Den stora fördelen med vår typ av monarki tycker jag ligger i att det finns en statschef som är neutral, står utanför partibråk, vilket ger stabilitet i ett krisläge. Men jag tycker synd om kungafamiljen, de är ett offer på statsaltaret ständigt omgivna skränande gamar från media som är beredda att kasta sig över dem vid minsta uppvisad svaghet.