Den fantasy som dominerar idag är ju väldigt mycket inspirerad av anglosaxiska berättartraditioner och därför är det väl inte så konstigt att det engelskspråkiga materialet dominerar så mycket. Dessutom var det så - tror jag - att engelsmännen hade en obruten tradition av fantasyberättande medan svenskarna under ett antal år mest ägnade sig åt socialrealism och dessutom buade ut den gräsliga eskapismen ... vilket de fortfarande gör ... vilket i sin tur ledde till att majoriteten av talangfulla svenska författare ägnat sig åt annat än fantasy. Vad gäller väletablerade författare så brukar deras verk aldrig hamna i fantasyhyllan, oavsett vad de faktiskt handlar om!
Svårigheten för svenska fantasyförfattare har alltså varit att de hittills varit väldigt FÅ, och dessutom inte haft någon särskilt solid grund att stå på.
Sedan finns ju förstås den där otäcka misstanken att vissa läsare förväxlar bokskrivande med filmskapande, och därför tror att en stor, rik amerikan självklart skriver maffigare och mer eeepiskt än en liten vardagstrist svensk ingenjör. Typ. Tack och lov har litterär storslagenhet inget att göra med någon materiell budget.
Men, som alla vet, så är argumentet "storsäljare i USA", eller "översatt till femton språk" en bra marknadsföringsgrej. "Svensk debutant" låter förvisso inte lika spännande.
Men vad beträffar språket ... visst är det roligast att läsa på originalspråket, om man förstår det. Men jag kan väl nämna att vissa svordomar nog varit lättare om jag skrivit på engelska, eftersom svenska svordomar är så religiöst färgade. Dessutom förekommer det ett litet ordstäv i texten, som egentligen är på tyska! Det var inte så lätt att sätta ihop en svensk översättning på det, med rim och allt, men jag ville gärna ha det med. (Och sedan har jag vidareöversatt det till engelska, med ännu sämre resultat, hehe)