Några minuter efter den gudaaktiga mannen försvunningt så tog sig Peter mod nog att tilltala den virriga mennen med spetsig hatt.
"Vem är ni och vem var det som just försvan?", frågade han, "och var är mallaria?"
"Va, vem?? Jaså vem jag är... Jag är Landalf den Brune, och han som just försvan var Jobert Rodan, en väldigt klantig gud som börjar bli lite gammal och tanke sprid av sig... Och vi är i Mallaria, säg mig inte att ni inte vet var det ligger, lär de inte er ungdommar någon ting i skolan längre??", svarade Landalf.
"Vi vet visst vad mallaria är!" Utropade Anna," det är en sjukdom som har dödat jätte många nere i Afrika som sprids med hjälp av myggor!
"Afrika vad är det?" Frågade Landalf.
"Och du ska tala om att vi är olärda din gammla gubbe..." sade Annas pojkvän.
"Jag må se gammal ut din lille odåga men mina sinnen har inte börjat svikta än inte."
Peter såg sig om kring i den gröna skogen och andades in den ljuva skogs luften då han märkte att något inte kändes rätt till. "Något här känns inte rätt till vi borde ge oss iväg..." sade han.
"Vad får dig att tro att något inte står rätt ti..." svarade Landalf då han fick syn på ett stort mörker komma svävandes genom skogen mot dem...
"Vad är det dära??" Frågade Annas pojkvän...
"Ställ er bakom mig," sade Landalf...
När ungdommarna började röra sig mot att ställa sig bakom Landalf så började plötsligt mörkret ta form av en mänsklig skepnad...
"Ha, vad var det jag sa till dig Landalf... Den dära idioten till gud kan inte uträtta någonting på rätt sett, var det inte det jag sade till dig?", Sade den mystiske mannen i kläder svartare än svart...
"Du... Hur kom du hit, Demembranded??", Sade Landalf.
"Min mästare har krafter större än du anar Landalf, och nu ger jag dig samma erbjudande igen, slå dig samman med oss, ge din själ till dem Mörke..."
"Aldrig!"
"Då så får du utstå konsekvänserna för det..." Sade Demembranded, och vita blixtar började välla fram ur hans händer... Landalf tog sin stav i båda händerna och svigade den mot blixtarna när de började komma närmre så att de åkte tillbaka på Demembranded, men just som de skulle träffa så försvan han... "Idiot trodde du verkligen att du kunde ta kål på mig??, hördes Demambrandeds röst en sista gång...
"Vem vad det dära, Landalf?", frågade Peter.
"Det dära var Demambranded, den mäktigaste av de förfrikade... en gång den näst mest älskade mannen i världen... Han bör vara fänslad i den Mörkes fängelse men det verkar han inte vara... Det här måste Phorumet få veta... plus så kan det vara ända sättet att komma till Mallorea...", Svarade Landalf.
To Be Continued...