Jag tror jag tar och sparar ett kapitel till i morgon, så hinner jag jobba mer med det...
-----
Kapitel 22
Dagen hade ännu inte grytt då Paddus vaknade med en känsla av att något var fel. Till en början var han inte riktigt säker på vad det var, men efter att ha legat stilla ett par minuter och funderat kom han fram till att ingen stod vakt i lägret. Allihopa låg och sov, förutom Ugglan som inte alls syntes till. I ytterligare ett par minuter låg han kvar för att se om inte Ugglan trots allt skulle komma inom synhåll, men inget hände. Dungen låg helt tyst och stilla i dunklet.
Försiktigt, för att inte väcka de andra, reste han sig upp ur sin bädd och gick fram mot lägrets utkanter. Där promenerade han fram och åter ett par minuter, fortfarande utan det minsta spår efter Ugglan. Sedan återvände han till lägret, satte sig ned och funderade. Vart kunde Ugglan ha tagit vägen?
Omgivningen började plötsligt ta form och trängde bort det mörker som medvetslösheten lagt över honom. Han var inte säker på om han svimmat, eller om mannen gjort något med honom. Men han var i alla fall säker på att han inte längre befann sig i dungen. Alltid något.
?Ursäkta bortförandet. Resten av sällskapet skulle bara ha varit i vägen, så vi var tvungna att dra oss undan en bit.? Sade någon, och plötsligt efter att huvudet klarnat, insåg han att den andre befann sig alldeles framför. De befann sig nu i en med facklor upplyst grotta. Utanför var det natt. I fackelskenet insåg Ugglan att han kanske misstagit sig på den andres identitet tidigare. Men ändå; var inte han död?
?Förvånad?? frågade den andre.
?Föll inte du till din död i den där floden?? frågade Ugglan, aningen tveksamt eftersom det mest kändes som om han tagit fel på person.
?Så lätt blir man inte av med mig?? sade Shejken.
?Men? vattnet? och monstren?? undrade Ugglan halvt i mun på sig själv.
?Jag ska förklara allt för dig när tiden är inne? sade Shejken med vad som antagligen skulle ha visat sig vara en självbelåten min om han inte varit så maskerad ?Men till att börja med måste jag klargöra att allt inte är riktigt som det kan verka hela tiden.?
?Jag har märkt det, ja?? svarade Ugglan.
?Du vet inte hur fel du har?? sade Shejken lågt, nästan för sig själv.
?Vad??
?Har du någonsin haft en dröm? som är så verklig att du inte riktigt kunnat avgöra om du verkligen sover eller om du är vaken??
?Vem är du egentligen, och varför har du fört mig hit?? frågade Ugglan.
?Jag har fört dig hit för att hjälpa.? Sade Shejken.
?Mig, eller dig själv?? frågade Ugglan.
?Oss båda, faktiskt.? Sade Maharadjan.
?På vad sätt? Döda Emildorf?? undrade Ugglan.
?Allt jag kan hjälpa till med är att berätta sanningen.? Sade Shejken.
?Sanningen om vad då?? frågade Ugglan.
?Sanningen om varför du är här just nu. Sanningen om varför du vaknade upp en ovädersnatt utan något speciellt minne av vad som hänt tidigare, varför du reser tillsammans med dina kamrater dag och natt, varför du måste kämpa mot Emildorf. Sanningen om vem du är, vem jag är och var vi egentligen är. Sanningen om hela existensen? Sade Shejken med högtidligt.
?Det var rätt mycket?? sade Ugglan och log sedan ?Kan du ta om det, jag hängde inte med hela vägen.?
?Du ska alltid skämta om saker man inte bör skämta om?? sade Shejken, aningen besviken över att Ugglan förstört hela stämningen som han byggt upp ?hur som helst, vill du veta mer??
?Jag vill veta mer. Du har trots allt varit till stor hjälp tidigare.? Sade Ugglan ?berätta nu.?
?Det går inte att berätta hur allt hänger ihop.? Sade Maharadjan.
?Men du sade?? började Ugglan men blev snabbt avbruten.
?Följ med här? sade Shejken och gick före genom en kort gång som tycktes leda nedåt i berget. Ugglan följde intresserat efter, men kände samtidigt efter Mästersvärdet. Det hängde vid hans sida och var redo för strid om något skulle inträffa.
Promenaden tog snart slut då tunneln slutade i ett litet rum med ett par sängar, ett litet bord, en pall och ett litet skåp. Shejken gick fram till skåpet och tog ut något. Varpå han bad Ugglan att sitta på en av sängarna.
?Det här är din sista chans? sade Shejken och höll fram sin ena hand; han hade något i den, men hans blick tvingade Ugglan att se honom i ansiktet ?Det kan vara farligt och det är inte säkert att det fungerar. Antingen lyssnar du till vad jag har att säga, eller så kan du återvända till lägret. Jag ska berätta vart det är.?
Ugglan såg ned i den utsträckta handen. Där låg något blått och rött.
?Ta det rödblå pillret om du vill veta sanningen, annars är du fri att återvända.? Sade Maharadjan.
Ugglan synade pillret försiktigt utan att röra vid det. Halva var blått och halva rött, gränsen var inte helt rak utan vred sig lite fram och tillbaka. Han tänkte efter en kort stund, men sträckte sedan ut sin hand och tog upp pillret. Genast räckte den andre honom ett stop vatten att skölja ned det med, och han tog emot även det. Strax därpå försvann världen i ett vitt sken.
?Vakna? sade Paddus och ruskade om sin reskamrat Nevyn.
?Vad?? undrade denne, aningen sömnigt. Även Blue Wolf vaknade och satte sig upp för att se vad som stod på.
?Det är lord Uggla, han är borta.? Förklarade Paddus.
?Borta? Hur menar du ?borta??? frågade Blue Wolf.
?Han är inte här. Borta. Han borde vakta lägret, men han syns inte till någonstans.? Sade Paddus.
?Han kanske bara gått en sväng?? föreslog Nevyn ?du vet ju hur Ugglan är?
?Jag har väntat på honom i en halvtimme, och han befinner sig inte någonstans inom de närmaste hundra metrarna.? Sade Paddus.
?Det låter inte bra? sade Blue Wolf och kom snabbt på fötter ?Något måste ha hänt.?
?Men, vi har ju inte hört något?? sade Nevyn ?om det varit någon strid??
?Det måste vara Emildorf som tagit honom genom magi? föreslog Paddus.
?Kanske det. Men vi måste börja leta efter honom nu. Vi ger oss av på en gång.? Sade Blue Wolf.
?Det är ingen idé? sade plötsligt någon och en välbekant figur trädde ut ur skuggorna ?Ugglan har gett sig av på ett mycket viktigare uppdrag som han måste klara av själv.?
?Du?? frågade Paddus.
?Ja? sade Shejken ?Mig blir man inte av med så lätt.?
?Vi trodde?? började Nevyn, men ändrade sig sedan ?Har du träffat Ugglan??
?Precis? sade Shejken nickande ?Efter att jag försett honom med mer information insåg han att det fanns något han måste göra. Jag kan tyvärr inte säga vad det handlade om. Men det var viktigt.?
?Hur kan något vara viktigare än vårt nuvarande uppdrag?!? utbrast Blue Wolf.
?Uppdraget ska fortsätta som tidigare? sade Shejken.
?Så du ska hjälpa oss medan Ugglan är borta?? undrade Paddus.
?Med vad?? frågade Shejken.
?Vi ska ju dela upp oss två och två för att leta efter kristallerna, berättade inte Ugglan det?? sade Blue Wolf.
?Jag ska snart bege mig efter Ugglan för att hjälpa honom? sade Shejken och tog fram något som han hittills haft gömt någonstans ?men ni ska få en extra färdkamrat med er.?
?Vem då?? frågade Nevyn.
?Det får du själv välja? sade Shejken.
?Jag?? undrade Nevyn.
?Ja, du? sade han och sträckte fram en bit av en trasig spegel ?Det här är en del av Ugglans spegel, den vi använde för att återvända till den ljusa världen härifrån. Den fungerar fast den är bruten, fast inte lika bra. Du kan inte använda den hur många gånger som helst utan att låta den vila ett tag. Vi är inte långt ifrån skogen där dina rövare håller till i den ljusa världen.?
?Det har du rätt i? sade Nevyn ?En av kristallerna finns på den plats som motsvarar platsen där Mästersvärdet vilade innan Ugglan drog det.?
?Just därför passar det så bra att ni två skogsrövare tar hand om just den kristallen? sade Shejken ?Ni två andra tar hand om den andra kristallen.?
?I byn alltså? sade Paddus ?Ja, jag hoppas att den inte bebos av en massa monster??
?Ni får också en bit av spegeln? sade Shejken och räckte över en bit ?kom ihåg att inte använda den i onödan, nu.?
?Men ses vi på samlingspunkten senare, då?? undrade Blue Wolf ?Ugglan också??
?Jag och Ugglan möter er allihop på avtalad plats? sade Shejken och började gå ut ur gläntan ?Men nu får ni ursäkta mig, jag har mycket att göra.?
Snart stod de andra tysta och fundersamma i den lilla gläntan. Det här var sannerligen inget som de hade väntat sig. Det hade ännu inte grytt och de var nästan frestade att bara lägga sig ned och vila på nytt. Men de var tvungna att fortsätta.
?Det är väl bäst att vi ger oss av på en gång för att inte slösa tid? sade Blue Wolf.
?Jo, det måste vi göra? höll Nevyn med ?jag tar mig till den ljusa världen på en gång, det är säkrare att färdas ensam där?
?Är du säker på att vi inte ska följa med dig tills du hittar någon?? undrade Paddus.
?Nej, jag hittar bra i skogen och det är ändå den ljusa världen jag ska färdas genom? sade Nevyn ?Jag lär inte råka ut för några bekymmer.?
?Om du säger det så? sade Blue Wolf och började långsamt gå åt sitt håll.
?Vi ses vid mötesplatsen? sade Paddus och följde efter.
?Lycka till? sade Nevyn och såg på medan de andra gick allt längre bort i mörkret. Till slut försvann de helt i natten och Nevyn stod ensam kvar i gläntan. Tystnaden kändes verkligen påtaglig och han kunde inte undgå att känna sig bevakad. Han lät sin blick svepa en sista gång över omgivningen innan han såg in i spegeln och lät den föra honom iväg.