Nu är jag knappast någon etablerad förfuttare - eller ens en oetablerad - men jag måste säga att jag sällan störs av författarens verbala förmåga att beskriva platser. Det bra eller dåliga ligger snarare i hur motiverad beskrivningen är, och hur ball omgivningen är för det som händer (och en välmotiverad miljö till en i grunden ball scen blir alltid ball!). Det finns kanonbra författare som knappt beskriver miljöer alls utan bara skeenden (Albert Camus ploppar upp i huvudet trots att det var många år sedan jag läste "Främlingen" -- rätta mig om jag har uppenbart fel). Faran ligger väl i det snaraste i att man lätt närmar sig kioskdeckarstatus när man beskriver för mycket. Avskalat är aldrig fel.