Jag har, efter ungefär ett år eller liknande, bestämt mig för att fortsätta TBC ett.
Nytt kapitel:
"Åh, wow," sade Louise ironiskt och plockade förstrött upp några guldarmband från golvet. "Vilken upptäckt. Jag blir helt till mig..."
"Louise?" sade Edvin. "Lyssnade du inte? Jag sade: Kolla! En mystisk tunnel!! ...Borde vi inte undersöka vart den leder?"
"Förmodligen leder den tillbaka till lägret," sade Louise och fortsatte plocka i en hög med guldskatter. "Det är precis den sortens tunnel vi skulle behöva just nu, och därför lär den vara en sådan. Jäkla öde. Han strular alltid till det."
"Faktiskt så tror jag att det är en hon," sade Edvin, som försiktigt kikade in i tunneln.
"Jasså?" frågade Louise och tittade upp. "Varför tror du det? ...Inte för att jag bryr mig om varför, men jag vet att det är den sortens frågor jag förväntas ställa, så förr eller senare lär jag ställa dem i alla fall."
Edvin vände sig bort från tunneln och stirrande fundersamt på flickan. "Varför är du så elak hela tiden, Louise?" Louise fnyste.
"Om det ska vara på det viset, visst. Snälla Edvin, kan du berätta för mig varför du tror att ödet är en hon?"
Edvin vände återigen blicken mot tunnelmynningen.
"Åh, inte ödet, nödvändigtvis. Men personen som placerade tunneln här... Hon står nämligen och vinkar åt oss lite längre in i den. Verkar som om hon vill att vi ska komma. Förresten, hon har på sig en sådan där sekt-dräkt sak som phorumisterna har på sig. Vi borde kanske se vad det är hon vill?" Edvin väntade nöjt medan dessa ord sjönk in. Louise blinkade till.
"Varför sa du inte det med en gång, hörru?" frågade hon.
Edvin ryckte på axlarna. Louise gick in i tunneln, och pojken följde snabbt efter henne.
"Hör du," sade Louise. "Den här tunneln... det är en portal!"
"En portal?" frågade Edvin. "Menar du att hon verkligen är från Phorumet, och det är dit vi är på väg?"
Louise nickade. När de kom fram till flickan gav hon dem en otålig blick.
"Vad var det som tog så lång tid?" frågade hon. "Det är, faktiskt, inte meningen att jag ska vara här, så då kan jag knappast stå här hela dagen, va?"
"Vad gjorde du här från början, då?" frågade Louise elakt. Flickan, som var av medellängd och klädd i en lång, enkeltfärgad kåpa med vida ärmar, vände sig om och började gå. Hon teckande åt Louise och Edvin att följa efter.
"Väntade på er, så klart," sade hon. "På grund av alla problem ni har haft på sista tiden med att hålla er i grupp, har vi... Nå, jag, för att vara mer exakt, bestämt att samla er på Phorumet och försöka ordna upp allt det här. Ni är de ända som saknas. Alla andra har varit där i åtminstonde någon timme nu, och väntat."
"Hålla 'oss' i grupp?" frågade Edvin och tittade nervöst ned över kanten på etta-nolla bron de gick på.
"Oroa dig inte", sade flickan från forumet och följde hans blick. "Jag skapade en avledningsmanöver... eller något liknande, i alla fall."
"Varför ska du samla 'oss' på forumet?" frågade Louise.
"Det var antagligen det eller börja ha ihjäl karak... öh, antagligen det, eller ha ihjäl en massa text, menar jag," sade flickan och skyndade på stegen. Louise och Edvin följde frågande efter.
"Jag är Eowyn, förresten" sade Eowyn. "Och jag är en phorumist. Det är jag som planterade tunneln i grottan med guld, men det vet ni redan. Vad vi inte vet, däremot, är hur de andra reagerar när de får se vad jag har gjort."
"De nonchalerar det?" föreslog Edvin, som oftast fick den reaktionen från folk.
Eowyn fnyste, och tvärstannade sedan.
"Hörde ni det där?" frågade hon.
"Vaddå?" sade Evdin och Louise i mun på varandra. Louise rynkade på näsan. En konstig, frän lukt spred sig över nätet. Ett dovt, dunkande ljud kröp sakta fram från de undre hörselregionerna.
"Jag tror att den svarta hinden är på väg..." sade Eowyn, och började småspringa. De andra följde efter.
"Vad ÄR den svarta hinden egentligen?" frågade Louise.
"Öh... Svarta hinden är, i stort sett, vad som händer när en författare skriver in sig själv i en bok, och den boken sedan kommer till skada... Medan författaren är kvar där inne."
"Är det här en bok?" frågade Edvin förundrat.
"Var inte fånig!" fräste Louise och började springa snabbare. "Ibland är du verkligen dum, vet du."
"Men även en blind höna kan hitta ett korn," sade Eowyn mystiskt.
De nådde Phorumets råd. Dörrarna, som stod öppna, smälldes ljudlöst igen bakom dem.