Jag hade nöjet att få bevittna dagis' lussetåg vilket måste vara årets gulligaste tillställning. Min dotter var en meterhög lucia som höll en jämnårig tomtenisse hårt i handen under hela framträdandet. Mitt i alltihop gled lussekronan ner över ansiktet på henne och lade sig som en krage runt halsen. Hon var så tagen av stundens allvar att hon stod stilla och förvånat fortsatte att speja ut på publiken mellan batteriljusen innan en fröken skyndade till och hjälpte henne tillrätta. Min son hade problem med sin stjärngossehatt som satt i 45 graders vinkel på hans huvud, varpå han fick ta stöd mot ett draperi för att inte tappa hatten. Ja, vem vill ha någon svettig, gravallvarlig skönhetsdrottning som med skräck i blicken låter hett stearin rinna längs näsan, när man kan få se tvååriga tomtar stå med strålande ansikten och sjunga Goder afton i hastigt accelererande tempo? Jag betraktar det som ett stort privilegium att få avnjuta sådana här luciatåg.