Här har du en, Gorg, som aldrig fick bli Lucia. En årlig förnedring då de sötaste flickorna drog hem en massa röster i den fördomsfulla skönhetstävling som föregick lussefirandet. Förnedrande för mig, alltså, eftersom ingen någonsin ville se mig som lucia. Mörkhårig. Ansågs inte vara vacker. Hade glasögon upp til gymnasiet. Need I say more. Så det blev till att stå där i uppvaktningen med kliande glitter på huvudet och ett ljus i näven. Jag hade nog föredragit att vara tomte alla gånger. De verkade vara bekvämast klädda. Vadå oknytt? Och de brukar få sitta ner på golvet istället för att stå där som spöken i tåget och svimma mitt i "Betlehems stjärna". Stjärngossarna brukar få roligast sångnummer också. Man kan göra många fåniga extraverser på "Staffan stalledräng".
Nog kan väl ni killar stå ut med att vara läckerbitar åtminstone en gång om året. Och min son ville mer än något annat vara stjärngosse, för han tyckte nog att både mössa och stjärnpinne var lämpliga trollkarlstillbehör.
Gift dig aldrig, förresten. Ingen tittar aldrig på brudgummen på ett bröllop, utan det är tjejen som ska stå där och se ut som en prinsessa. Eller som en maräng.