Eftersom jag inte fick något som helst svar, fortsätter jag själv.
SNÄLLA, kan vi inte fortsätta på TBC istället för att göra en massa halvdanna försök att starta nya? Det var ju så kul!
Louise drog efter andan. Ett högt takvalv höjde sig ovanför henne, men på en sådan höjd att den knappt syntes. Faktum var att den var så högt upp att små moln blåste omkring därunder.
Eowyn kastade en knapp blick mot himmelen och muttrade något om plagiat.
"Var är de andra?" frågade Edvin och såg sig omkring. Flickan från phorumet såg sig omkring och ryckte sedan, osäkert, på axlarna.
"Vet inte," sa hon. "Men jag planterade ut portaler åt dem för flera timmar sedan, de borde vara här nu. De kanske är i stora salen..." hon började gå i riktning mot ett mäktigt par av dubbeldörrar som stod på glänt, med en liten springa för ljudet och ljuset där inne att slinka ut igenom.
Sedan stannade hon. Eowyn tecknade åt Louise och Edvin att vara tysta. Ljudet av fotsteg på stengolv, och allvarliga röster, hördes.
"Jag förstår inte vem som skulle vara så oförsiktig att han eller hon placerade ut portaler till 2b i hela phorumet," hördes en röst som, antagligen, tillhörde en phorumist.
"Nej, men vem det än är så är han, eller hon, stoppad nu," svarade en annan röst barskt. Eowyn begravda ansiktet i händerna och mumlade något dystert.
"Ja. Tur att ingen av karaktärerna han smyga sig in på phorumet. Man vet aldrig vad som skulle ha hänt då. Sådant kräver noggrann kontroll av... allt, noggrann kontrolla av allt från... ja, från alla, ärligt talat," sa en tredje röst. Fotstegen avlägsnade sig.
"Jävlar," muttrade Eowyn. Louise, som tyckte att hon började komma i skymundan, frågade om det betydde problem.
"Ja," svarade Eowyn med stor övertygelse. Ekande närmade sig nya steg dörrarna, plötsligt.
Eowyn svor tyst, tecknade åt Edvin och Louise att följa henne, och slank in genom en liten sidodörr.
I rummet innanför dörren var det mörkt. Louise trevade framför sig med händerna och hittade sedan ett gömnställe bakom en stol. Edvin svor plöstligt tyst. Han hade gått in i en bokhylla. Eowyn viskade, helt onödigt, åt dem att gömma sig, sedan gick hon. Dörren lämnade en kort stund efter sig en fyrkant av ljus på golvet, innan den stängdes.
"Jaha," sa Louise. "Det här var ju snyggt. Först hamnar man på ett magiskt berg, slåss mot ett monster, dör, slås mot ett annat monster, återuppstår och nu sitter jag gömd bakom en fåtölj i ett bibliotek på en plats som bara existerar i en annan dimension, och jag kan inte komma härifrån eftersom ett galet rådjursmonster vaktar portarna."
"Tyst!" viskade Edvin. Louise satt tyst en stund, sedan blev hon trött på det och började prata igen.
"Edvin!" viskade hon.
"Ja?" hördes Edvins viskande röst tillbaka från mörkret.
"Hur länge tror du att vi måste gömma oss här?"
"Vet inte," svarade Edvin. "Ska vi gå?"
"Ja, det gör vi..." tyckte Louise, reste sig upp och började leta efter dörren.
"Edvin," viskade hon. Edvin svarade med ett lågt "ja".
"Vet du var dörren är..." började hon säga, men avbröt sig halvvägs för att följa efter honom ut genom dörren.
"Jag visste hela tiden var den var," meddelade hon försäkrande, medan Edvin obeslutsamt såg sig om i den väl upplysta hallen.
"Var vad var?" undrade han.
"Dörren!" fräste hon till svar.
"Ja, okej, monstret har nog gått nu," sade Edvin och öppnade ytterdörren. Louise följde hastigt efter honom när han gick ut på en av trådarna.
"Är du galen?" frågade hon häftigt, "tänk om monstret hade varit kvar här ute!"
"Det var ju din idé," sade Edvin sårat, och började gå längs en tråd. Flickan följde efter, häftigt protesterande.
"Edvin," sade Louise när de gått ett tag. "Vart är vi på väg?"
Hon blev rätt arg när hon fick veta att han inte visste det. "Edvin! Då kan vi ju lika gärna gå ut genom första bästa portal i stället för att gå omkring en massa."
"Men vaddå, vi kanske skulle känna igen portalen vi kom in genom ifall vi ser den..." började Edvin, och avbröt sig sedan för att leta efter Louise.
Han fick syn på en dörr vid slutet av en tråd bara några meter därifrån, och gick därför dit.
"Louise? Är du.." började han när han öppnade tråden, och avbröt sig sedan för att skrika.