Lite försenat... Men nytt kapitel blir det i alla fall :@)
-----
Kapitel 23
Korta stunder av medvetenhet seglade förbi i mörkret som följde. Han stirrade upp i ett skinande ingenting för en kort stund, men blundade sedan av trötthet. Det kändes precis som om någon plockade upp honom och bar iväg med honom. Han lades ned på något mjuk som antagligen var en säng.
Med ett ryck satte sig Ugglan upp. Han befann sig mycket riktigt i en säng, och bredvid honom satt Shejken och såg glatt överraskad ut. Försiktigt reste han sig upp, men det var besvärligt. Dels var hans ben nästan helt bortdomnade, dels var han klädd lite annorlunda än han hade trott. Kläderna var mörka och stämde väl överens med de han haft i en dröm en gång. När han såg sig om fick han syn på en hel del bokhyllor och papper som tycktes finnas lite varstans. Men allt såg så mörkt ut. Han kände sig för ansiktet.
?Varför har jag solglasögon på mig?? undrade han.
?För att du ska ha något att fråga om.? Svarade Shejken och småskrattade åt ett skämt som bara han själv tyckets förstå ?Nej. Jag har bara varit lite förutseende. Bara utifall att du skulle vara trött i ögonen??
?Den här platsen är som en dröm?? sade Ugglan.
?Den HÄR platsen?? sade den andre leende.
?Jag menar? jag har sett den här platsen förut. I en dröm.? Sade Ugglan.
?Det skulle kunna förklara varför du överlevde?? sade den andre.
?Vad?? undrade han.
?Som sagt så var det här ganska farligt. Jag var faktiskt inte säker på om du skulle överleva den här resan.? Sade Shejken ?Den där drömmen? hade du den efter en nära-döden upplevelse? Eller liknande??
?Jo? faktiskt? sade Ugglan ?Jag var så gott som död när jag drömde den??
?Ironiskt nog så?? började Maharadjan, men ångrade sig sedan ??vi tar det sen istället.?
Sedan letade han igenom ett par av lådorna tills han hittade vad han sökte. En liten låda eller ask, det var svårt för Ugglan att se med solglasögonen på. Sedan tryckte han på en dold knapp någonstans varpå en del av väggen gled undan. Men där bakom fanns inget annat än en annan vägg. Shejken gjorde något med lådan samtidigt som han råkade skymma sikten för Ugglan.
Snart återvände Shejken till sängen som Ugglan nu satt på och slog sig ned.
?Beredd?? undrade han, och Ugglan nickade, varpå han började trycka på lite olika knappar på olika föremål tills ett ljud plötsligt hördes.
Det kom bortifrån den hemliga väggen. Sedan hände något som Ugglan inte riktigt varit beredd på, men som samtidigt inte chockade honom så svårt som det kanske borde. Färger framträdde på väggen, och sakta tog de form samtidigt som musik började spelas någonstans i rummet. På skärmen visades en bild av ett svärd och en borg med vallgrav. Kort därpå försvann bilden och en del text framträdde. Därpå syntes en liten figur i gröna kläder, beväpnad med ett svärd. Shejken fortsatte demonstrationen ett tag och den lilla figuren rörde sig runt på skärmen. En del av honom försökte sig på att vara resonlig och övertala den andra delen att det var något konstigt i görningen. Den här teknologin finns inte, tänkte den. Men det var för sent. Resten av Ugglan hade en ovanligt varm och bekväm känsla av det hela, och det tycktes honom inte vara allt för konstigt. Men han kunde inte heller påstå att han förstod vad som skedde.
Ugglan förstod inte riktigt vad Shjeken höll på med eller varför, men någon instinkt sade att vad det än var så var det intressant. Snart började saker att hända. Den lilla figuren med svärdet mötte andra figurer som han mer eller mindre lätt slog ned. Det intressanta var att de som blev nedslagna påminde väldigt mycket om kungliga soldater. Vid närmare eftertanke påminde själva miljön om verkligheten också. Shejken tryckte på någon knapp och plötsligt kom en stor karta upp på skärmen. Den var misstänkt lik?
?Det räcker för nu? sade Maharadjan och stängde av allting med ett antal olika knappar och återställde rummet helt.
?Var det bara jag? sade Ugglan ?eller påminde inte vad det där nu var om verkligheten??
?Det är nog bara du?? sade Shejken ?du och några av dina vänner??
?Vad var det där?? undrade Ugglan.
?Följ med här först.? Sade Shejken och gick ut genom dörren och ned för några långa trappor. Ugglan följde tyst med genom mörka korridorer och stora hallar. Var de än var så var det stort. Och det påminde om något. Inte bara om drömmen han haft, men även något annat. Något viktigt.
?Kommer du ihåg den här platsen?? frågade Shejken.
?Från min dröm, ja.? Sade Ugglan ?Men nu känns det så mycket mer verkligt? och det är nästan som om??
?Som om?? undrade Shejken.
?Som om jag varit här på riktigt.? Sade Ugglan samtidigt som de kom in i en stor sal med ett nästan gigantiskt bord. Där stannade Maharadjan och såg ett tag på honom.
?Bra? sade han ?För nu? nu kommer den svåra biten.?
?Vad?? undrade Ugglan.
?Känns det inte som om du hör hemma här?? frågade Shejken förhoppningsfullt.
?Nej, jag hör inte hemma här.? Sade Ugglan.
?Inte?? undrade Shejken.
?Nej. Och vad gör vi här egentligen? Vad ville du visa? Var är alla svar? Borde vi inte bekymra oss mer om Emildorf?? frågade Ugglan som nu blev misstänksam.
?Det är just vad vi inte borde göra? sade Maharadjan.
?Vad menar du?? undrade Ugglan.
?Jag menar vad jag säger.? Sade han ?Vi ska inte göra något åt Emil, inte än på ett tag i alla fall.?
?Står du på hans sida nu plötsligt?? frågade Ugglan misstänksamt och backade undan.
?Jag står på min egen sida.? Svarade Shejken ?Och jag försöker ställa allt till rätta, varken du eller Emil ska ha trekraften.?
?Så, det är den du är ute efter?? nästan fräste Ugglan ?Är det därför du hjälper oss??
?Jag behöver ingen trekraft. Inser du inte att det hela bara är en lek? En dum lek som spårat ur? Den värld dina vänner befinner sig i är inte verklig. Detta är verkligheten! Spelet jag spelade där uppe i tornrummet, det är den värld ni levt i den senaste tiden och där hör ni inte hemma!?
?Så du menar att det här är verkligheten och allt annat en illusion?? frågade Ugglan ?Något som en dator programmerar mig att tro? Och du förväntar dig att jag ska tro på det och stanna i den här världen medan du återvänder och erövrar hela verkligheten? Hur dum tror du att jag är?"
?Jag förstod att det skulle vara svårt att övertala dig?? sade den andre och vände sig långsamt bort. Ugglan stod tyst och såg på samtidigt som han kände efter Mästersvärdet, men det var borta. Snabbt såg han sig omkring efter något vapen och fann ett svärd som mycket passligt råkade stå i närheten. Svärdet såg misstänkt mycket ut som koncentrerat men samtidigt inte alltför starkt ljus. Försiktigt gick han fram och sträckte sig efter vapnet, hela tiden beredd på den andres anfall. Men Shejken anföll inte. Han bara stod bortvänd en stund, för att sedan vända sig mot Ugglan på nytt. Han tycktes inte det minsta förvånad över att Ugglan var beväpnad.
?Så, du tror att du kan besegra mig i en svärdsduell?? sade Shejken.
?Duell?? sade Ugglan ?Jag är den ende med ett vapen. Just en snygg duell.?
Som svar drog Maharadjan fram ett likadant svärd som han dolt innanför sina kläder.
?Det här kan bli intressant.? Sade han och cirklade runt Ugglan med vapnet redo.
Ugglan var inte sen att anfalla, utan skyndade genast mot sin motståndare. Denne blockerade dock anfallet lätt och kontrade omedelbart med ett hugg som Ugglan med en hårsmån lyckades undvika genom att ta ett steg snett bakåt så att båda nu stod parallellt med bordet. Mest för att vara irriterande sparkade Ugglan till en närbelägen stol i riktning mot sin motståndare. Han visste att det egentligen inte spelade någon roll, men när den nu ändå stod där så kunde han lika gärna sparka på den.
Shejken tog ett skutt undan stolen och landade uppe på bordet där han sedan väntade på Ugglans drag. Ugglan steg in mot sin fiende och försökte hugga mot dennes ben, men utan större besvär parerades slaget varpå han själv var tvungen att parera ett hugg rakt uppifrån avsett att träffa huvudet. Ytterligare ett par hugg växlades medan de båda två hela tiden rörde sig åt sidan mot bordets kortända. Väl framme backade Ugglan undan i hoppa om att den andre skulle överge sin position, vilket han inte gjorde. Det var egentligen inte vad han hade väntat sig heller, så han rusade istället in mot bordet och tog ett ordentligt skutt rakt emot sin fiende. Mot alla odds, kanske med hjälp av överraskningsmomentet i det hela, lyckades Ugglan parera de hugg som mötte honom i luften varpå han landade på bordet alldeles intill sin motståndare. En snabb tanke sade Ugglan att slå till den andre med knytnäven när de nu stod så nära varandra, men istället cirklade han försiktigt runt så att han själv hamnade åt mitten av bordet till. Sedan gick han åter till anfall, men Shejken parerade som vanligt och inledde sedan ett långt mönster med komplicerade hugg och stötar som tvingade Ugglan att backa.
Det hela vände sedan till Ugglans fördel efter ett långt försvar, och nu var det Shejkens tur att backa. Leende tryckte han på mer och mer mot Shejken som nu såg verkligt ansträngd ut. Just då valde något att skymta till i hans ögonvrå. Av ren reflex vände han sig delvis om och fick syn på något stort som rusade förbi utan att bry sig särskilt mycket om dem. Innan Ugglan hann se mer passade hans motståndare på att gå till attack med svärdet genom ett kraftfullt slag mot mellangärdet. Utan att ens hinna med att inse vad som hände lyckades Ugglan parera utfallet automatiskt och svarade sedan med ett sista avslutande hugg mot Shejkens bröstkorg. Attacken blev en fullträff och Shejken vacklade till och föll av bordet.
Vårdslöst slängde Ugglan iväg sitt vapen och tog sedan ett trött-vigt hopp ned på golvet och landade just intill sin fallne fiende. Sedan sparkade han undan den andres vapen och släpade iväg Shejken och lade honom lutad mot en vägg.
Plötsligt började Ugglan fundera på det som hänt. På något sätt kändes det så bekant. En duell på ett bord, och någon som plötsligt kommer inrusande. Att han lyckats parera berodde helt på att han tyckt sig känna på sig vad som skulle hända. Det hela kändes rätt underligt.
?Väl kämpat? sade den fallne plötsligt och avbröt Ugglans funderingar.
?Fortfarande inte död?? undrade Ugglan.
?Det finns fortfarande en sak jag måste avslöja? sade Shejken ?något viktigt.?
?Vad är det den här gången?? undrade Ugglan.
?Säg mig först?? sade den andre och stönade till ?hur kunde du hinna med att parera? Du verkade helt distraherad sekunden innan??
?Det var rätt konstigt?? sade Ugglan ?Som om det hänt förut, eller något.?
?Gott? sade Shejken och förde händerna till sitt ansikte ?Då är du redo?? sedan började han med stor ansträngning att demaskera sig. Försiktigt lindade han undan vad det nu var som han lindat in sitt huvud i.
?Omöjligt?? var allt Ugglan kunde säga medan han häpet såg på ?Du kan inte???