Det var gryning diman låg tät över feltet Eggen hade slutat lysa och lagt sej på sin plats.
Eowyn hade blivit tröt av att vara uppe hela naten hon låg på Drakens ryg medans dom tog promenade i genom skogen.
Eowyn lysnade på småfåglarna som helsade gryningen välkomen det mata ljus som steg i horisonten var solen men det node inte i genom träd kronorna för utom på ett få tal stälen.
glufsarna begravde sig skelva i den våta jord fördom små tykte inte om ljuset från solen. Drakhonan humade fortfarande lite för sig skelv medans dom tog sig åter till lägret der ugglan och lind ventade.