Jag har just läst färdigt Fjärrskådarna. Åhh vad jag hatar olyckliga slut! Kan det inte för en gångs skull sluta lyckligt? Jag hade velat att Sonen skulle kommit tillbaka till Molly och Nässla och så hade dom kunnat leva lyckliga i resten av sina dagar som bonde/ljusmakare. Burrich kunde ha fått tillbaka sitt stall, men efter vad han gjorde med Molly... När han sabbade hela Happy End grejen vet jag inte om han förtjänar ens det. Ärlig kunde ha blivit kung och Kettricken drottning. De kunde ha fött en arvtagare och Chade kunde vara deras rådgivare. Narren hade kunnat återvända hem. När det gäller Kunglig och hans anhang så kunde de ha slutat som små sönderskurna köttflisor... Utöarna kunde ha straffats på liknande sätt... Sex Hertigdömen och Begsriket skulle ha blivit en nation och alla skulle leva lyckliga i fred. sen hade Stare kunnat skriva en lång ballad som hetat nåt i stil med "Oäktingen och prins Ärlig". Nattöga kunde ha blivit ledare för någon flock och någon gång då och då hälsa på Sonen, som nu tillsammans med Chade är kungens högra hand.
Men nej! Inte kan det sluta så?! Istället blev det de mest irriterande, jävligaste slutet i världshistorien.
Sonen blir en 30-årig eremit som sköts om av en page, annars skulle han i princip inte klara sig. Molly och den där j___a gubben Burrich gifter sig och stjäl Sonens unge. Ärlig blir något sorts flygande vilddjur. Får Sonen ens någon ära för att han räddat världen?? Nej! Han blir som sagt ett vrak av en människa, en eremit i skogen, dessutom så delas detta öde av Nattöga.
Mycket Besvikna Hälsningar
Jor