*** Detta kan nästan räknas som en spoiler till Fjärrskådarna men med tanke på att du redan med stor säkerhet redan läst föregående inlägg så är det nog inte det, men du är i alla fall varnad ***
Det finns en annan sak som jag tycker om och som är vanligt inom fantasy. Det är hjältar som inte tar åt sig någon ära när de räddat världen/landet. Ta åter igen Sonen som exempel:
Han skulle ju ha kunnat få den där trubaduren att skriva ett långt hjältekväde om honom, han kunde ha blivit Drottningens rådgivare och fått mark förlänat till sig. Han kunde ha lett drakarna i strid och blivit allmänt erkänmd som nationens räddare. Men nej! Istället blev han en eremit ute i skogen tillsammans med sin varg och en stackars isolerade pojke som är hans tjänare. Så är det nästan alltid i fantasy. Har aldrig personerna några andra personliga ambitioner än att fortsätta vara bönder och glömmas bort? Extremt irriterande.
MvH Jor