Jag tror att ganska många *yngre* här kommer att ändra åsikt några gånger bara inom de närmsta få åren. Jag har en kompis som absolut ville bli "framgångsrik" och läste på Handels. Nu är han historia och svenska lärare, hur lycklig som helst. Och i mina ögon är han minst lika framgångsrik som någon annan. Han har utbildning, jobb som han trivs med och får lön som visserligen borde vara högre men som han och hans sambo kan leva på. (de har givetvis två inkomster, vem skulle vilja leva på någon?)
Det viktigaste är väl att man är någotsånär lycklig och nöjd och stolt över sig själv. Pengar och bra betyg är bara så att andra ska kunna placera en i ett fack.