Om jag ska följa BelToroks definition så lägger jag faktiskt en tung röst på ...
ROWLING. Oerhört underhållande, faktiskt, även om det inte var något stort djup.
Och så en på Tolkien. Så originell var jag, pah.
Jordan är också mycket underhållande, åtminstone innan man har tröttnat på att få folks främsta karaktärsdrag upprepade för sig för nittonde gången.
Men ska det va lite mer djup&filosofi - och trögare tempo - så går jag hellre på författare som Pullman och Kay. Samt, varför inte, mina svenska kollegor Bjällerstedt-Mickos och Jorner.
Djupast och bäst av alla anser jag kanske Tove Jansson vara, åtminstone för tillfället. Men då har jag ännu inte klämt mig igenom "Ghormengast". Jag är förresten fruktansvärt djup själv också. :))