För det första, så tror jag inte att Petter kan dunka in mitt huvud i någon vägg. Inte ens om han hade befunnit sig här.
För det andra, så var(och är) jag inte på det bästa humöret. Har inte varit det på hela veckan. Har en känsla i börstkorgen som aldrig brukar stå för det bästa. Jag tvivlar på allting och är kritisk mot alla. Jag känner mig lat och allmänt deppresiv. Men var inte rädd. Jag skall inte skriva ännu ett dyster depprisons inlägg här. Jag minns hur det förstörde stämmningen för ett tag framöver.
För det tredje, jag fick utmärk kritik i tidningen. Men jag antar att eftersom det inte var någon som skrev något om den förutom två stycken så är den alltså inte så uppmärksammad och alltså inte värd att läsas. Jag tar enbart upp plats med den sortens skit. Vilket även detta menlösa inlägg gör.
För det trejde, jag har alltid haft den känslan att jag varit illa omtyckt på forumet och att de flesta ser mig somm ett irritations moment. Därför anser jag att jag har min rätt att klassifiera mitt inlägg som menlöst. Eftersom det faktiskt är det. Alla här VILL kanske INTE läsa detta. Och då blir det menlöst. Jag har publicerat den en gång, varför göra det igen? Vars kom iden ifrån att lägga upp den här? Alltså, från början.
En Menlös tanke, utan större utsikter eller anledningar.
Detta var nog ett lite deppresivt inlägg i slutänden men det är svårt att göra något annat av det. Jag har tillräkligt svårt att hålla mitt tålamod i schack.
MvH Herid Fel