Jag har tyckt om sagor sedan min spädaste barndom och det har helt enkelt aldrig gått över. Bröderna Grimm&Astrid Lindgren&Elsa Olenius& allt annat ... you name it.
Men i mellanstadiet, efter en period med tidigare nämnda ungdomsböcker, hittade jag "Sagan om ringen", och när jag väl lyckats klämma mig förbi förordet (i tredje eller fjärde försöket!) blev jag alldeles salig. En riktig saga - men för vuxna! Det hade jag aldrig trott att jag skulle hitta. Barndomens sagovärld en gång till, men utan barnsligheter och med realistiska miljöbeskrivningar och hela alltet - woooow! Omedelbart satte jag mig ner för att skriva något liknande själv, så inspirerad blev jag. (Ur detta "mästerverk" föddes sedan Svart eld, bara för att jag ville beskriva en av bifigurerna lite bättre ...)
Precis som Beth har jag också upplevt att SoR länge var en unik företeelse, åtminstone från mitt perspektiv. Sedan hände något, och då kom störtfloden och jag lärde mig att sådana här historier klassificeras under begreppet fantasy. Så, ja, det var väl någon gång i tjugoårsåldern som jag började hitta andra fantasyböcker än Tolkiens. Det var, lustigt nog, just Donaldson. Men Eddings klarade jag aldrig - tyckte att böckerna var tråkiga, helt enkelt.