Jag har för mig att vi också fick åtminstone några av de där böckerna framstuckna under näsan. Tror att jag gick i sexan(ca 1990) och både "Tack - håll käften", "Vart ska du? Ut!" och "Trälarna"(Olov Svedelid?) fanns med där. Jag läste en Trälarbok och tyckte att den var ok. Om den nu innehöll någon politisk propaganda så gick det mig helt förbi eftersom jag bara gapade som en fågelunge på den tiden och accepterade så gott som allt som stod skrivet i böcker. Nåja, det kanske var lite överdrivet men ändå...
På den tiden, eller kanske mest något år innan det, fick morsan mig även att läsa några av hennes gamla "Tre Deckare"-böcker som hon hade läst när hon var barn. Det gick väl an om man inte hade något annat att göra, men var egentligen inget för mig.
Jag har ofta funderat över hur det kommer sig att jag idag älskar att läsa böcker, främst fantasy och försöker skriva själv, när jag från början hade svårt för att lära mig att läsa och därefter ogillade det skarpt länge och väl.
Förmodligen hade det i början med själva tvånget att göra och att jag tog dubbelt så lång tid på mig med att läsa en bok som de flesta av mina klasskompisar. Sedan hade valet av litteratur säkert nästan lika mycket inverkan.
Nu när jag tänker tillbaka så är det en sak som retar mig lite. Jag ska inte beklaga mig alltför mycket, men det var faktiskt så att lärarna kände mig ganska väl och ändå var det ingen som upplyste mig om att det fanns något så fantastiskt som fantasyböcker! Jag menar, jag tecknade mycket, särskilt sådant som jag nu förknippar med fantasy, och jag var galen i film. Om någon hade gett mig en riktig fantasybok på den tiden och då menar jag inte tvingat på mig den, så skulle kanske saker och ting blivit annorlunda.
Nåja, det där hände ju faktiskt, men inte förrän i sjunde klass när farsan höll upp en tegelsten till bok som påminde om Bibeln i omfång och sa: "Den här får du läsa någon gång. Det är den bästa boken jag har läst", eller något i den stilen. Han använde den till och med som en bibel och tog fram den då och då bara för att läsa något speciellt stycke som han kanske hade glömt. Skrämd som jag blev av att den var på drygt tolvhundra sidor väntade jag ända till sommarlovet mellan sjuan och åttan innan jag tog tag i den. Det var trilogin om Härskarringen i en och samma volym och jag blev så småningom frälst.
*pustar ut efter en ambitiös skrivstund*