De ursprungliga sagorna var faktiskt, lustigt nog, mycket våldsamma och grymma. Tror det var på 1800-talet som man började redigera gamla folksagor och göra dem mera barnvänliga (ex. bröderna Grimm). Man kan fortfarande se vissa spår genom censureringen, titta bara på rödluvan där mormor blir uppäten (visserligen blir hon även befriad, men det hör inte hit ^_^), eller Hans&Greta där de eldar upp Häxan i ugnen. Många av dessa berättelser är ju väldigt från en tid (medeltiden) då folk var vana vid betydligt mer, tex. från offetliga avrättningar.
Nog om det, själv bryr jag mig inte så mycket om om allt går skepprätt åt helvete eller slutar lyckligare än en hollywood film, så länge det känns realistiskt. Och med förbehåll så kan jag säga att ingen bok är rikigt bra om det bara är det ena eller det andra. Det måste finnas någon form av problem i den lyckliga berättelsen, eller någon strimma av hopp i den mörka.
Dock så tycker jag att de flesta "mörka" böckerna känns mera realistiska än de glada. Kanske för att de påminner mer om vår egen värld.
En av de mest underhållande serier jag läst är "The Slayer Series" (vet inte om serien har något rikigt namn, alla heter något på Slayer, ex Dragonslayer) av William King. I stort sett hela poängen med serien är att en dödssökande dvärg reser runt i världen och letar efter så stora monster som möjligt att dö i strid mot, och hugger ner det mesta som kommer ivägen (serien är uppe i snart 7 böcker så han har uppenbarligen inte lyckats så bra än). Jag kan inte påstå att det är så mycket hjärna bakom det hela, det är mest blodigt och gotiskt mörkt. Det paradoxala är att trots att hela världen är en mörk och hotfull plats, på väg att bli utplånad av orcher, demoner och allt annat sattyg som man kan sätta namn på så mår man bara bätte och bättre för varje ondskans hantlangare som får huvud/armar/ben borthuggna, och det är många kan jag säga.
Det kanske blev lite offtopic, men vad jag vill få fram är att de små glimtarna hopp i rikigt mörk fantasy känns mycket mer än i lyckliga gatan fantasyn. På samma sätt bryr man sig mycket mer när det går åt helvete i en någorlunda hoppfull bok.
/mvh [mesmile]