Det brukar anses som ett berättartekniskt "fel" när t ex huvudpersonen medvetet undanhåller läsaren något viktigt. Om James Bond ska spränga Storskurkens skepp i bitar är det inte snyggt att han undanhåller informationen om sin medhavda bomb ända tills han halar fram den och trycker på knappen. Ännu sämre är det när vår pacifistiske präst, vars innersta tankar och minnen vi har följt hela tiden, på sidan 397, när läget är förtvivlat, minns att han varit trefaldig mästare i pistolskytte och sedan knäpper Storskurken. Hahaa!
Det som händer ska bara skenbart bara en överraskning - i själva verket ska det hela tiden kännas fullt logiskt. Men man kan ju lista sig runt det där genom att välja berättarperspektiv. Om huvudpersonen inget vet, då är det logiskt att inte heller läsaren vet. Se Kafkas "Processen" ...