Tyckte att hela diskussionen som följde under rubriken Dark Fantasy var mycket intressant, även om det fanns flera olika inriktiningar.
Just när det gäller genren fantasy och påståendet att den numera ofta känns lite mörkare och läskigare så kan jag till viss del håll med. Framförallt har jag reflekterat kring att det faktiskt tilltalar mig med en mörk handling. Och med det menar jag att det känns mer intressant. Till viss del handlar det om att de klassiska handlingarna med lyckliga slut har jag upplevt mycket tidigare både i film och böcker. Man vill ju trots allt förnya sig. Sedan så är jag hopplöst facinerad av hjältedöden. Att en person - om än påhittad - kan offra sig för en annan eller att en person kan möta sitt öde med en rak rygg. Det finns något där som jag tycker kittlar tanken, även om allt egentligen är påhittat.
Det hela kan låta lite fånigt men bottnar i att det för mig i en bok oftast är viktigast att följa karaktärerna. De olika individerna och de roller de utgör. Hur de utvecklas, förändras och faktiskt tänker. Jag menar en helt genom ond skurk eller god hjälte är sällan intressant. Det måste finnas något mer som gör karaktären levande, som gör den värd att utforska vidare kring. Helt enkelt det som gör att man knappt kan vänta på att få vända bokens blad.
Inriktingen om att diskutera världen i stort och våld i synerhet lämnar jag till ett senare tillfälle.....det finns ju en hel del att säga där också....