Jag vet inte om jag ska hålla med Willhopp eller inte, välkommen förresten. Böcker med lyckliga slut är vä i och för sig kul, men böcker där huvudpersonen, eller viktiga bipersoner, dör väcker mer tankar. De berör en djupare helt enkelt. Dessutom tycker jag att böcker som inte slutar alls (öppna slut) är intressantare än böcker med definitiva slut, eftersom man då tvingas tänka själv.
För att kombinera dessa två måste man på något sätt lyckas ta död på huvudpersonen, men ändå lämna frågan öppen. För att lyckas bra med detta verkar någon form av psykologisk död vara bästa metoden. Psykologiska dödar är svåra att skappa ljusa böcker, och eftersom det är lättare att skapa mörker i fantasyvärldar än i vår egen (den är relativt ljus), blir bra böcker nästan automaiskt mörk fantasy. Det är i alla fall det jag föredrar.