Noveller BORDE egentligen vara perfekta i vår tid, när man vill ha något lagom långt att läsa under resan till jobbet och sånt där ... Men det ser ju annars ut som om utvecklingen går åt andra hållet, med allt längre romansviter ...
Vilket ju på många sätt också är en positiv utveckling!
Det finns ju en intressant taktik när det gäller att förena novell- och romanskrivande, och det är att göra noveller som tydligt hänger ihop, så att de med lite god vilja nästan kan ses som kapitel i en längre bok. Några av de bästa romaner jag har läst, har innehållit många små "noveller", vilka även går att läsa helt fristående eftersom de har en tydlig egen "struktur".
(Hängde alla med?)
Ett exempel på detta är Mobergs Utvandrarepos, vilket jag regelbundet berömmer, där man kan plocka många kapitel och sidospår och göra dem till egna berättelser i berättelsen. För att nu inte tala om Selma Lagerlöf som var enormt duktig på den tekniken. (Läs t ex "Nils Holgersson" ...)
Jag tycker att det är jättesvårt att skriva renodlade fantasynoveller, även om jag av och till jobbar med en kortroman. Det brukar bli SF istället, eller mainstream, där man kan ta avstamp i vår egen välbekanta miljö och slipper göra jättelånga utläggningar om hur "världen" ser ut.
Ett tips för novellskrivaren är att kolla på en del branschtidningar. Förra året fick jag t ex ett skrivuppdrag av en fackföreningstidning, Skogsindustriarbetaren, som ville ha en novell med fantastiskt tema. Det finns ju en hel del tidskrifter som tar in noveller, men konkurrensen är hård.
Sedan finns ju alltid Elfwood, ett ständigt växande och snart oändligt fantasyuniversum ... fast där får man ju inte betalt.