Antologier, som jag tror flertalet av oss är tämligen bekanta med, tänkte jag ta upp på tal för att försöka få igång en seriös debatt.
I dagens läge så är fantasy, som någon här på forumet har nämnt, synonymnt med långa serier. Oftast från mycket giriga författare. Inga namn nämnda... Visst finns det en viss tjusning att sjunka ner i djupa beskrivningar och ljuva ord om andra världar, det förnekar jag inte, men jag vill som föregående debattörer säga att noveller och kortare berättelser även de har något att ge.
En antologi kan tidigt visa tecken på tidiga författare, t.ex. genom noveller. Skriver och publicerar i några år innan de ger sig på något större, men det finns ju undantag precis som i allt annat. Donaldson var väl avböjd nästan ett femtiotal gånger om jag inte är ute på djupt vatten och gissar. Fördelarna med antologier är att om jag köper en bok för dyra pengar och sedan inte tycker om den så var det ju pengarna i sjön. En novell i en antologi kan jag läsa och tycker jag inte om den kan jag gå på nästa och fortfarande få ut något för mina pengar. Noveller skiljer sig väldigt ifrån varandra, beroende på vad författaren vill beskriva på några få kapitel, vilket romanförfattarna kräven ett tiotal böcker för att prestera. De är mer kompakta och försöker få in så mycket läskänsla så mycket som möjligt i försök att skapa sig ett namn. Det hela visar bara hur bred och givande fantasy kan vara. Genren har många inriktningar och något för varje smak. Hade vi alla tyckt samma så hade vi inte haft något att diskutera här nu. =)
MvH Nevyn