Kan inte påstå att jag analyserar vad jag läser. Skönlitterärt läsande ser jag som ren och skär underhållning.
Men de här med de återkommande karaktärerna, som är så vanliga inom fantasyn, är rätt intressant. På sätt och vis påminner det mig om commedia dell´artefigurerna. Det skänker något slags igenkännande som antagligen känns komfortabelt. Bondpojken, tror jag, är den som det är tänkt att läsaren skall känna sympati för och identifiera sig med. Den enkla, okomplicerade människan som ställs inför svårigheter han/hon inte känner sig riktigt redo för.