Jag analyserar hej vilt och blir jätteförtjust när jag faktiskt HITTAR något att analysera. Donaldsons spegelmästarserie går att tolka på spännande vis.
Möjligen beror det på mitt bristande självförtroende, men jag har alltid svårt för att identifiera mig med den där jättesympatiska huvudpersonen (=bondpojken) och jag gillar inte alls den tappre riddaren eller den vise magikern heller. Däremot gillar jag att leta upp en ynklig typ (skurk) i berättelsen och sedan hoppas på att han ska utvecklas och göra något hjältemodigt till slut.