Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

På tal om kvinnor ...

... ja, heh, vi har fått en ny män vs kvinnor-tråd nedan.

Detta fick mig att associera till en sak jag nyligen läste. Gjorde mitt bästa för att ta mig genom "Kalken och svärdet" (romantisk-keltisk fantasy) men har bestämt stupat halvvägs. I alla fall dog intresset där. Jag kanske fullföljer ... senare. Eftersom boken alltså är romantisk, med en rejäl dragning åt tantsnuskhållet, måste man ju se när Hjältinnan och Hjälten äntligen ... ja, det där vi har väntat på i arton kapitel nu. De har kommit ganska långt, men är inte riktigt i mål ännu. Outhärdligt spännande! Hon Och i bakgrunden trallar resten av intrigen på, med färggranna drakar och mystiskt leende druidprästinnor, eller hur det nu var.

Vad jag känner när det gäller just sådan här utpräglat romantisk litteratur, är en liten undran över varför hjältinnan alltid ska vara så ... korkad? Eller rättare sagt, så fort hon gör NÅGOT överhuvudtaget, ska någon beundrare tänka att den tjejen är det tåga i. Och när hon väl klämmer ur sig en replik som inte är direkt helpantad, är hon minsann jättesmart också.

Eh? En manlig hjälte som var så hopplöst passiv skulle ju anses vara värdelös, även om han har jättesnyggt hår och guldstänk i irisarna. Det är så att jag jämrande vill ropa efter både Modesty Blaise och Nynaeve. Är det detta som är romantik, att tjejen liksom bara sitter där och ser ljuvlig ut i väntan på att någon annan ska göra något? (Typ starta krig eller något sådant. Ja, det är väl tur att någon törs jävlas lite, för annars skulle ju alla dessa hjältinnor tråkas ihjäl.)

Jag har inget emot romantik egentligen, det är ju hur vackert som helst, men varför ska alltid hjältinnan vara ett sådant våp? Alla handlingskraftiga män lyfter hennes haka hela tiden så att de kan få se henne djupt i ögonen. (Någon herre här som skulle våga göra en sådan sak i verkliga livet? Nä, trodde väl det. Ni är väl inte dumma heller.)

Så nu tror ni att jag tänker ta upp ämnet "hurdan ska en kvinna vara i fantasy?" igen. Åhnej. Frågan är lika svårbesvarad som "hurdan ska en man vara i fantasy?" ... Jag bara satt och retade mig, och nu har jag fått ur mig det, så nu återgår jag till att skriva den där hemska förlossningsscenen ... :)


Namn: Christina
E-post:
Tid: 22:30
Datum: 2003/02/09