Jamen det är jättefint emellanåt! Riktigt sådär ärkegosigt romantiskt. Hjälten har långt, kastanjebrunt hår och ett spännande, kantigt ansikte. Hjältinnan har en hel skog av gyllene lockar och stora, safirblå ögon. Daggdropparna gnistrar som diamanter i månskenet när de rider tillsammans på en vit häst genom natten. Helt fel är det inte. :)
Ayla är faktiskt inte särskilt mesig, i alla fall inte hela tiden. Hon är företagsam och påhittig, särskilt sedan hon lämnat Klanen. Där slår det rentav över åt andra hållet - nä, jag gillar inte de böckerna. Tyckte att de helt enkelt var tråkiga. Och de där 30 sidorna som Jor beskriver, de är definitivt en överdos.