Jag sträcker mig efter rustning och sköld och kommer med ett inlägg trots att benen skälver och jag förmodligen låter precis som Nasse i "Nalle Puh" ...
Spoilervarning etc.
Har just läst om "Farornas väg" och "Tidens hjul", dvs svenska motsvarigheten av "Eye of the World". Det finns mycket att uppskatta här, t ex Rands och Mats lilla roadmovie som vaudevilleartister, det väldigt pampiga Caemlyn och Egwenes och Perrins kusliga flykt från korparna. Dialogen är mestadels rolig. Personteckningarna rätt OK, även om jag aldrig riktigt fattar varför Rand är så överdrivet misstänksam mot Moiraine, deras evigt räddande ängel. Eller hur den där idiotiskt flinande Min sedan kan ... jaja. (Jag avskyr henne. *dunk!* Tur att jag tog med mig skölden.)
Men det finns tyvärr något som suger i den här berättelsen, och det är MAGIN. När jag läser scenen vid Världens Öga så sitter jag och vrider mig. Nu kastar jag verkligen sten i glashus, men varför är just magi så svårt att skildra? Eller det var kanske en onödig fråga, klart att sådana abstrakta saker är svåra att gestalta på ett vettigt vis.
(Säg det inte: flimmerflimmerflimmerflimmerflimmer, blinblinkblinkblinkBLINK. Jämmer!)
Det är inte ens magin i sig som är knepig, det är personernas sätt att hantera den. Någon som fattar vad jag menar? Nä, trodde väl inte det. Alltså, boken är hur bra som helst fram till dess att de får för sig att tåga in i Stora Fördärv, för att inte tala om det nästan parodiska mellanspelet med Padan Fain. Då dyker liksom allting.
Men trots detta har jag glatt öppnat nästa bok, Valeres horn, och läser vidare för att se om jag bara hade en tillfällig svacka eller vad det nu var. (Och hittills har det varit rolig läsning. Inledningen är en fräck blandning av komik och dramatik, med Rand som kilar omkring i fortet och gör sig löjlig.) Trots allt, man tycker så olika om en bok, beroende på vilken dag i ens eget liv det är. Jag skulle kunna nämna en viss annan bok där mitt eget omdöme pendlat mellan extremvärdena, och fortfarande gör det ... men nu duckar jag under det tilltagande projektilregnet och retirerar helt fegt ...