Jag älskade de där böckerna när jag var tio år gammal... Jag måste ha läst om de där böckerna att tiotal gånger!
De är hääärliga :-)
De är barnböcker, visst, men man bör läsa dem ändå.
De bär som historier i sig som man vill känna till.
Kung Caspian och skeppet Gryningen, stycket med draken, drakskatten och drakförtrollningen... Vara utan den? Neeeej!
Jag behöver min Narnia.
Häxan och Lejonet, slottgården fylld med statyer som egentligen är förhäxade djur och varelser? Utan dem? ...Vad vore då poängen?
Hästen och hans pojke, själva kemin mellan titelkaraktärerna.... Hästens överlägsna attityd och pojkens... ja, hjälpsamhet.
Underbart!
Narnia är äkta fantasy... Det vet alla *nu sa jag något onödigt* det är ju KÄNDA böcker vi snackar om nu... men... inse att det handlar om samma saker som alla andra fantasy böcker, bara det att språket är enklare, böckerna tunnare och historien är vacker. Det behövs inte tusen ord för att beskriva Narnia, det RÄCKER med "vacker".
Man MÅSTE ha läst Narnia. Det är... nödvändigt.
*fösvinner i ett moln av funderingar*
Jag älskar Narnia.