Jag kan läsa både fantasy och deckare, har faktiskt aldrig haft några problem med det. En deckarförfattare jag gillar mycket är P.D. James. Där brukar själva mordhistorien sällan vara det mest intressanta, utan alla märkliga figurer och människoöden som presenteras. Det finns en deckare av Ruth Rendell som jag sedan starkt associerade till när jag läste "Harry Potter och den flammande bägaren". (För övrigt finns det en deckargåta med i varje Potter-bok, och HP är fantasy.)
Det finns ju flera fantasy- och i ännu högre grad SF-böcker som har "deckarkänsla". För att ta till min gamla kära käpphäst: all fantasy ska inte behöva handla om fläskiga krig mot Mörkrets Herre.
SJälv är jag inte så förtjust i s k moderna svenska deckare från Sjöwall/Wahlöö och framåt, eftersom de brukar demonstrera en enorm pessimism och svartsyn på samtiden vilket gör mig på dåligt humör. Tråkigheter för jag nog av på nyheterna, varför pina sig med det även som förströelse - anser jag. Äldre deckargåtor typ Maria Lang, Dorothy Sayers och Agatha Christie kan däremot ha en viss charm där miljön och tidsandan betyder väldigt mycket mer än själva mordfallet, i alla fall för mig.
För övrigt är detta en märkvärdig dag, för jag fyller 37 år. Fast jag känner mig inte som 37 ... vet förresten inte hur man ska känna sig då. :)