Nå väl jag hade mer tenkt på det der med en mental spärr för att ta upp en fantasy och läsa den.
jag har försökt att få min moster att läsa Silverdolken men hon komer inte förbi den struliga början med universum elervad man kallar det.
Därav går hon miste om rästen av boken. hon har läst onskan av jan gio och der av får hon historien matad in i sit huvud och behöver inte tenka som man i bland måste i en fantasy. der av undrade jag om det är det att vi som redan läser fantasy är mer nyfikna och drivande än en som läser en dekare och får det att glida in som barnmat i huvet? förstos sen har jag en personlig motvilja till att läsa dekare förutom Sherlock Holmes ? dörren svänger åt båda hållen eler har jag fel?