Jo, det var en noggrann förklaring, men jag förstår ändå inte om alla dessa definitioner behövs. Om man verkligen skulle kunna klassificera en historia så noggrannt, så betyder det att den i praktiken är onödig. Varför? För att den tydligen redan är skriven av någon annan (som gett upphov till definitionen).
När folk ska recensera fantasy så brukar recensionen nästan utan undantag börja med klagomål på att fantasy är fantasilöst och sedan komemr en jämförelse med Tolkien. Men det är ju inte så att det saknas historier som är annorlunda - det är bara alla definitioner som gör att de annorlunda historierna, "gränsfallen", trillar ut ur fantasyhyllan, bokstavligt talat.
Det ska vara läsarsservice, sägs det. Vet inte det jag - fick en recension från någon som fått för sig att jag skrivit en episk heroic fantasy etc, och som sålunda ägnade större delen av recensionen åt att klaga på att varken hjälten eller intrigen var sådana "man kunnat förvänta sig". Förvänta sig vadå? Vad boken egentligen handlade om, var tydligen totalt ointressant, utan det var bara en jämförelse med någon slags mall som gällde. Brukar man läsa böcker på det viset? Ja, om det är en kioskroman, då har man i allmänhet ganska klart för sig vad boken ska handla om, och hur den ska sluta. Men det är också därför det också kallas triviallitteratur - för att intrigen är trivial. Det finns ingen anledning att se ner på den sortens litteratur, för den fyller också ett syfte, men det syftet är inte att överraska eller tillföra något helt nytt.
Glider över, säger du. Ja, just det - om inte gränserna är väldigt diffusa så blir det inte roligt.