Ithron: det scenario du skissar upp handlar ju egentligen om triviallitteratur. Köper jag en Harlekin-bok så vill jag ju ha en mysig kärlekshistoria med lyckligt slut, och det vet jag ju att jag får. Om det istället mynnade ut i bitande samhällskritik och hjältens död så skulle jag bli grymt besviken. Men sådan litteratur vill man ju inte läsa jämt. Just Mumintrollen har överraskat mig väldigt positivt med sina djupa filosofiska funderingar och framför allt genom sin oförutsägbarhet.
Frågan är - ska all den där litteraturen som kallas "fantasy" i bokhandeln, vara av det mer förutsägbara slaget? Som du säger, omslag och baksidestexter hjälper ju till att skapa vissa förväntningar ... i en del fall blir det helt galet, som i den svenska utgåvan av Martins "A Game of Thrones". Att döma av bokens utseende, så är den ungefär likadan som Brooks' Shannaraserie - det är ju samma förlag, förrsten - men innehållet är ju väldigt annorlunda!
Skilja på SF och fantasy? Tja, varför, egentligen? Vad skiljer dem åt, EGENTLIGEN? SF kör tekniska förklaringar medan fantasy ersätter tekniken med övernaturligheter. Men sedan finns ju en hel del mellanting, såsom älskade exemplet Star Wars. Det finns ju SF som är makalöst fantastisk och osannolik, och mer vetenskaplig SF som Carl Sagans "Contact". Det finns så mycket annat i innehållet som spelar roll - är det en allegori eller "bara påhitt"?
Action eller filosofi? Vill författaren porträttera människor mot en passande bakgrund, eller tvärtom beskriva en spännande värld där förhållandevis ointressanta gubbar springer omkring? Är "Aniara" en SF-bok eller bara ett ditkverk?
Igår såg jag högkulturella bokprogrammet "Röda Rummet" på TV. Det handlade om böcker nominerade till prestigefyllda Augustpriset. Där finns en kandidat som heter "I den röda damens slott" (eller något ditåt). Spännande, tycker juryn, eftersom den är "gränsöverskridande". Den omvandlar vår verkliga historia, den talar om civilisationer på Mars ...
Inte skulle väl någon kritiker i sådana sammanhang våga kalla boken fantasy? Men jag tycker att det låter som typisk fantastisk litteratur. Det begreppet omfattar både fantasy och SF och kanske mer än så... men det säger absolut ingenting om stilen.
Vill bara säga att det är kul att bli överraskad ibland. Man kan låta triviallitteraturen se ut som den gör, för den som inte vill bli överraskad, men inte 17 vill jag att all fantasy ska se ut på det viset.