Om jag får säga mitt så är jag väldigt ogillande till allt vad periodiska system och elektroniska laddningar har att säga. Efter ett halvt års tortyr och ännu mindre studerande av ämnet hemma ifrån min sida (tror att största enheten man kan räkna mina hemmastuider gällande kemi kan betecknas med nanosekunder) så har bara en sak framgått, nämnligen att jag inte bryr mig. Varför lära sig att förstå, så man kan mixtra med det eller eventuellt försöka "laga" något som redan fungerar? Tack TsarGustaf.com för gruppen FRFV (Fuck Religon Främj Vetenskap) där vi bara bryr oss om framtida uppfinningar och inte gamla system som bevisas fel en gång varje sekel eller så. Har rentav debatterat med min fysiklärare och från och med det att vi kommit på hur man färdas snabbare än ljuset så kan man kasta samtilga tabellsamlingar och ägna oss något bättre för då är inte ens tyngdkraften realisktisk längre. Fråga mig inte om förklaringen om det för den begrep jag inte själv men det lät olycksbringande.
För övrigt så ville jag också svara på det som någon sa om författarens skrivarfrihet. Med vissa förändringar så ska jag citera eller rättare sagt återge vad som stod bladet ifrån fantasyklubben. En författare kan sätta vilka gränser som helst och skapa sin egen värld med dess egna gränser och möjligheter, men när de väl är skapade så ska de följas strikt till punnt och pricka. Vad vore det för sorts läsupplevelse om ett oförbrett livshotande problem kom ur tomma intet och kunde avvärjas lika snabbt? Skapa allt, men sedan hålla sig till reglerna. Verkar vara en mycket bra mall att gå efter enligt mig när man väl börjat skriva en berättelse.
MvH Nevyn